Tuesday, January 23, 2007


Jaha, då har man upplevt ishotellet i Jukkasjärvi. Det var verkligen en upplevelse. Började i fredags med flygfärd till Kiruna, fantastiskt att komma fram och se all snö, det har inte snöat så mycket där uppe så här tidigt sen någon gång på 50-talet. Efter installation på Scandic hotell mitt i Kiruna centrum fick vi besöka Lousavaara gruva. Det var en upplevelse att komma så långt ner under jord. Där finns 400 km väg där nere. Det är oftast inte som man föreställt sej, att någon står med hacka och försöker få loss järnmalm.... numera sitter man i en kontorsskrapa ovan mark och styr stora arbetsfordon med joystick. På kvällen var vi i en kåta med levande eld och drack vargtass (vodka plus lingondricka) innan vi åkte till en fin restaurang och åt en ypperlig middag. Förrätten var röding och huvudrätten renkalvssadel. Efter detta var jag trött eftersom jag hasat mej ur sängen kl halv fem på morgonen. Resten av sällskapet drog vidare. Kl 01.15 på natten vaknade jag av att hotellet skakade.... varje natt vid den tiden spränger man i gruvan. Morgonen efter åt jag frukost med utsikt över snöklädda berg, fantastiskt. Dagen tillbringade vi med skotersafari i -34 graders kyla. Vi hade massor av kläder på oss, förutom underställ och ett lager kläder till fick vi låna stora overaller, stövlar, vantar och rånarluva under hjälmen. Efter detta gick det inte att känna igen varandra.... fyra timmar åkte vi sen i den fantastiska naturen. Man blir nästan religiös. Vilka otroliga vidder, berg, träd, renar, hundspann och fantastisk himmel, har väl aldrig sett en blåare himmel. Köra skoter är jätteroligt, lite incidenter hände med omkullkörningar och när vi körde över Torne älv fastnade bland annat jag.... det var lite otäckt. Det berodde på att det snöat jättemycket och inte hunnit sjunka ner riktigt så det kändes som att fastna i en vak. Lite jobbigt var det för guiden att dra loss oss, men till sist gick det. Efter skoterfärd och mat i en kåta tillagad av guiderna var det dags för rundvandring i det fantastiska ishotellet. Man kan inte fatta att hela hotellet är uppbyggt av snis, som de kallar det, snö och is blandat. Där finns ett antal sviter som konstnärer har inrett och smyckat med is, drink i isbaren fick vi också, t o m glasen var av is. Vi åt på en riktigt fin restaurang igen i Jukkasjärvi på kvällen, fantastisk meny med bland annat vildsvin och glass med varma hjortron till. Efter det var det dags att hämta ut sin varma sovsäck och jag och K delade rum. Jag hade underställ, som det var sagt att man skulle klara av att sova i, mössa och tryckte mej ner i sovsäcken ovanpå en säng gjord av is och renfällar. Men jag hade svårt att hitta någon bra ställning, man ska sova med mun och näsa utanför sovsäcken för att inte kyla ner den genom att andas i den, men det gick inte alls. Jag kan inte ligga på rygg utan låg på sidan och försökte hitta en sovställning. Frös.... frös.... och frös. Tog på mej ytterligare en tröja, försökte igen.... jag måste ha slumrat till då och då, men någon längre sammanhängande sömn blev det inte. Mitt i natten reser K sej upp med mössa och glasögon på och förkunnar att "nu är detta inte mysigt längre".... kunde inte annat än hålla mej, tyckte egentligen inte det var mysigt alls.... enbart påfrestande. Vi avslutade Jukkasjärvi-vistelsen med ett besök i deras fantastiska kyrka och besök hos tama renar. En otroligt händelserik resa och vi har som vanligt jätteroligt ihop.

Tuesday, January 16, 2007


Konstigt det här.... livet går upp och ner. Känns nattsvart ena dagen för att sväva runt på romantiska rosa moln nästa. Har liksom fått tillbaka den där pirrande goa känslan i magen. Vet inte om jag upprepar mej och att det slutar illa denna gången också, men vad f-n.... man får ju satsa och våga för att eventuellt vinna, eller? Känns himla bra och roligt i alla fall.

Tuesday, January 09, 2007


Har drabbats av nåt virus, tyvärr inte något virus man blir glad, pirrig i magen och darrig i benen av, utan ett riktigt tråkigt med huvudvärk, feber och ont i kroppen. Känner mej så eländig. Och inget blev det av kärleken heller. Det är otroligt synd om mej just nu, eller?? Det handlar såklart inte om hur man har det utan hur man tar det, som en rolig hjärnkirurg en gång sa på en föreläsning jag var på. Man måste peppa sej själv, vara positiv, glad, och se ljust på sin tillvaro. Herregud, vad gör det att jag längtar efter någon att älska eller att jag har feber och huvudvärk? Det är ju sånt som går över. En som i alla fall är mej trogen är katten Svea. När jag sov i närmare ett dygn låg hon troget jämte mej hela tiden. Alltså... kan man få något bättre? Än kärlek från ett djur? Dom är alltid trogna, alltid glada, inget ojämt humör, inga krav. Dom finns alltid för dej.

Tuesday, January 02, 2007


Känns som om jag har nåt på g.... det pirrar i magen, hjärtat bankar.... Kan det vara möjligt? Eller slutar det med tårar? Ska man våga för att vinna? Gud så mycket klyschor det finns. Jag blir i alla fall alldeles varm och glad så fort jag tänker eller hör eller pratar. Usch... det är jobbigt. Ska jag utsätta mej för det igen? Eller sticka huvudet i sanden och intala mej själv att detta livet är det bästa som jag lever nu. Finns väl inga svar. Men vi kan i alla fall skratta ihop, det är ju hur viktigt som helst. Ja, livet är inte lätt. Men vem har sagt att det ska vara det?