Nu fortsätter ledigheten några dagar till. Idag är det lite sol men kallt, vi ska gå ut på en promenad.
Vi skickade några julklappar till Dante. Han hade önskat sig en katt så det blev en som man kunde sätta batterier i så den kunde springa, men den tyckte han var läskig. Vi fick en film där han inte vill gå i närheten av den, har sett den många gånger och skrattar lika mycket varje gång. Stackars stora lilla Dante.
Den här ledigheten kunde inte kommit mer lägligt. Njuter av sovmorgnar och att få ta allt i Skalman-tempo just nu. Det behövs efter det här jobbiga året.
Om jag skulle försöka mig på en liten tillbakablick på det här året, ett riktigt skitår. Nyårsafton tillbringade jag i sängen med ett riktigt hemskt migränanfall. Det började ett dygn tidigare och jag som inte haft någon migrän på 8 år fattade inte först vad det var. Jag fortsatte sen att få migränanfall ca varannan vecka nästan ända till sommaren. Efter läkarkontakt blev jag rekommenderad att gå till sjukgymnast, jag provade också på akupunktur. Så småningom lättade det tack och lov. Jag tror själv jag blev slutkörd av det tidigare jobbet och att det nästan var klart att jag skulle få en annan tjänst när det helt plötsligt blev ommöbleringar på chefsposten och en annan person skulle ta över rekryteringen. Jag som känt att min räddning med en lugnare tjänst och enbart jobba dagtid var så nära. Det blev en sån otrolig stress för mig att kroppen reagerade med nackont, huvudvärk och migrän. Det hände ingenting med rekryteringen på länge, nu har jag förstått att det är så på min arbetsplats, rekryteringar som borde gå snabbt drar ut på tiden hur länge som helst. Men i slutet på februari fick jag det glädjande beskedet att tjänsten var min.
Sen kom corona-skiten. Helt overkligt. I Skåne klarade vi oss bättre under våren. J skulle kommit hem från Japan, men corona ställde till det. Högskoleprovet som han skulle skriva ställdes in, det gick inte heller att ta sig tillbaka till Japan, gränsen till Danmark stängdes, han skulle inte heller kunna komma in i Japan igen. Allt blev så mörkt. Jag minns att när våren kom, allt blommade och blev så vackert i naturen att det kändes så overkligt att ett farligt virus härjade. Jag hade semester, gjorde lite utflykter i närområdet med E. Avstod dock att resa till Stockholm och träffa Dante med familj. Hela tiden tänkte jag att det nog skulle lätta och att jag kunde åka upp. Men det lättade inte, tvärtom. Andra vågen kom och nu är Skåne hårt drabbat. Alla på mitt jobb jobbar hemifrån så mycket det går, utom min avdelning. Dom som bestämmer har fått för sig att vi inte kan, det har pratats om att de som pendlar längst kanske ska få göra det. Men inget händer och jag åker tåg varje dag till och från jobbet. J kom hem i oktober och lyckligtvis blev det ett högskoleprov trots allt, som han skrev med gott resultat och nu blir det studier i Lund efter jul.
Jag hade planerat att fira jul med Dante och familjen i Stockholm men har insett att det inte är läge att åka iväg. Känns väldigt trist att inte ha träffat mitt barnbarn på ett helt år. Tänk om jag vetat det när jag var uppe förra julen. Nu blir det jul hemma. Försöker känna tacksamhet ändå att man inte blivit sjuk. Förhoppningsvis lättar allt och kanske att jag kan träffa Dante i vår.
Idag sa jag god jul när jag gick hem. Är tacksam att jag har en veckas ledighet framför mig. Denna veckan har jag haft extremt svårt att komma upp på morgnarna och sovmorgnar känns nu väldigt efterlängtade. Vet inte när jag var så här trött sist. Ska försöka ta mig ut när det är dagsljus i veckan varje dag. Kanske börja äta d-vitaminer?
Vi får fina julklappar från regionen i år. Det är ett tack för att vi härdat ut detta år. Man kunde välja mellan en massa saker och jag blev glad när jag hittade ett bäddset i 100% linne. Det har jag velat ha länge men tyckt det varit för dyrt. Lavendelfärgat valde jag. Passar ju bra nu när jag tänker sova mycket framöver.
En del saker har sysselsatt mina tankar idag. Jobbar man för att leva eller lever man för att jobba? Jag jobbar för att kunna betala min hyra, lån och räkningar. Förhoppningsvis ska man också kunna unna sig lite roligare saker som att gå ut och äta eller åka någonstans emellanåt. Sen vill man såklart ha ett meningsfullt jobb och trevliga arbetskamrater. Om man inte varit beroende av sin lön hade man väl ändå velat göra något vettigt av sina dagar. Just nu känns det som jag lever för att jobba. Det beror såklart på pandemin och att man just nu lever väldigt begränsat. Arbetsdagen idag har varit av det tyngre slaget. Vi brukar turas om att ha en skitdag då man nästan bara får jobbiga samtal. Idag var det min tur. Sällan har jag blivit så utskälld och jag brukar inte ta åt mig så mycket men det gick inte att låta bli idag. Vi brukar stötta varandra och mina kollegor är jättebra men det är inte roligt att avsluta veckan så. Nu har jag en vecka till och sen har jag en ledig vecka. Ska bli skönt att få sova. Ser inte särskilt fram emot julen detta året. Det konstigaste året vi haft.
Jag famlar efter ljuspunkter. Kom på en igår, jag har inte haft något jobbigt migränanfall sen i juni månad tror jag. Det är jag jättetacksam för. Annars är det ont om ljuspunkter. Jag börjar bli deppig. Veckorna ser likadana ut hela tiden. Bara gå upp tidigt, åka till jobbet, åka hem. Helgerna gör man ingenting på. Bara fixa hemma med tvätt och städning. Träffar inte någon att utbyta lite tankar med. Inget att se fram emot. Ja det låter hemskt gnälligt. Känner ingen vidare glädje på jobbet heller. Får bara försöka härda ut.
Längtan efter arbetsveckans slut är stark varje vecka, jag längtar också efter lite jullov. Ska jobba två veckor till sen är jag ledig en vecka. Det har varit en jobbig höst, det går inte att jämföra med den avdelningen jag var på innan och dom jobbiga arbetstiderna men vi har varit underbemannade på denna avdelningen ända sen i våras. Kanske tur att det varit lite lugnare i och med Corona.
Ja nu är det andra advent i helgen och tiden bara rusar iväg. Igårkväll snöade det rätt mycket men det hade smällt undan till morgonen. Ska försöka ha en vilsam helg. Sova ut på morgnarna och dricka mitt kaffe i lugn och ro.
Idag doftar det hyacint hos mig och ljusstakar och stjärnor är uppe. Jag håller på traditionen att vänta till rätt tid.
Jag har verkligen bloggtorka. Det händer ingenting. Man går upp tidigt, går i mörker till jobbet, kommer hem i mörker, är trött, går och lägger sig. Sen upprepas allt. Sen kommer en helg då man kan sova lite längre, men helgen går snabbt. Det är jobbigt på jobbet med krångliga ärenden och turbulent i gruppen. Och ovanpå allt corona. Kan inte fatta att jag inte träffat lilla familjen i Stockholm på ett helt år snart och inte blir det till jul heller. Det känns inte bra att ge sig iväg mitt i denna stora smittspridning.
Idag blev det minsann kallt, det blev premiär för min nya ullkappa. Har gått i en ganska tunn parkas hela hösten. Blev vantar också idag. Men det är tillfälligt, ser ut att bli uppemot 10 grader igen i veckan.
T, vår chef, har kommit tillbaka efter fyra veckor hemma med Corona. Vi blev glada att få se honom igen och vi fick alla en varsin chokladkalender av honom. Haha 😁
Ja nu är det helg igen och sen bara en vecka kvar drygt av november.
Har sett på instagram att det är premiär för NK:s julskyltning idag i Stockholm. Tänker på hur många gånger jag varit i Stockholm i december. Innan lilla S bodde där uppe brukade jag bo i lägenheten på Odenplan som man kunde hyra när jag jobbade på tidningen. Det var så härligt. Ibland var jag på julmarknad i Gamla stan. Tog en kaffe och lussebulle på något mysigt fik där. Handlade julklappar. Jag vet inte än hur det blir i år men om smittspridningen fortsätter får det nog bli en jul i Skåne. Hemma träffar jag ju väldigt få människor. Det är inte så mycket folk på tågen heller. Vi får se. Min tilltro till FHM är inte särskilt stor. Tycker mest dom famlar i mörker och inte har koll alls. Tegnell sa att det inte skulle komma någon andra våg, men vi verkar vara inne i en sån för fullt. Han sa också att de andra nordiska länderna snart är ikapp oss i antal dödsfall, det är dom ju verligen inte. Så någon tilltro till honom och FHM har jag inte alls.
Det har varit några riktigt jobbiga dagar på jobbet denna veckan. Det är fakturasläpp och det har varit så många jobbiga samtal. Människor är så aggressiva. Nu är det ett visst klientel vi har men jag tycker det varit värre än någonsin. Vet inte om det är något tecken på att folk inte mår bra. Ibland blir det rena personangrepp och jag har svårt att ta det. Jag går hem helt slut i huvudet. Kanske är det för att vi är så få och varit underbemannade ett bra tag nu. Vi har en som varit borta ända sen april och en sen i september. Vi har ingen administratör längre utan det alternerar mellan mig och en till. Jag känner inte heller att jag får tillräcklig vila under helgen utan den går jättefort och sen är det in i ekorrhjulet igen. Suck.
Idag när jag gjorde administratörsjobbet satte jag hörlurar i öronen, det var lite hög volym bland mina kollegor, jag lyssnade på klassisk musik istället. Det var så avkopplande, jag fick sån längtan efter att t ex åka till Wien, jag var där för ett antal år sen, en underbart vacker stad . Det kändes så sorgligt att världen ser ut som den gör. Att man inte ska åka någonstans. Smittan ökar lavinartat här i Skåne. Hur länge ska det här hålla på? Vår chef är fortfarande hemma, det är tredje veckan nu. Hela det stora femvåningshuset jag jobbar i är väldigt tyst och tomt. Det kommer positiva signaler om vaccinet, kanske kan det komma igång i början på nästa år. Hoppas.
Coronan kommer närmare och närmare. Min chef har insjuknat. Detta är andra veckan han är hemma, han har varit rejält sjuk och tillhör dessutom en riskgrupp. Han är tack och lov på bättringsvägen.
Vi har äntligen fått förstärkning i form av en timanställd kille som börjat denna veckan. Han är bara 19 år men verkar framåt och trevlig så vi hoppas det ska gå bra.
Idag köpte jag första hyacinten för säsongen, finns ju inget ljuvligare att dofta på.
Jag och J har varit och handlat, vi ska äta kräftor ikväll. Sen var vi vid mina föräldrars grav och dekorerade lite. Det är en vacker och lugn stämning på kyrkogården. Tog några bilder på vägen hem.
Nu är det nya coronarestriktioner här i Skåne. Man ska undvika kollektivtrafiken men det är ju enda sättet för mig att ta mig till jobbet. Vi ska sprida ut oss på jobbet och helst bara vara halv styrka på plats. Vi är ju ganska bra utspridda eftersom flera är långtidssjukskrivna men att jobba hemifrån funkar inte riktigt. Man ska bara umgås med dom man bor ihop med. Så jag får bara umgås med katterna. Nej detta är ju tråkigt och jobbigt att smittan ökar så mycket. När man går och hoppas att det ska ta slut snart så ökar det istället.
Fredag och jag går hem väldigt trött i huvud och kropp. Det är ett ekorrhjul man befinner sig i och jag önskar jag kunde kliva av ibland. Att livet inte bara gick ut på att jobba. Jag har bokat av stockholmsbesöket i november, jag tycker det känns mindre bra att smittan ökar så mycket. Men jag och J har bokat tågresa upp till jul. Jag hoppas det går att genomföra. Om det fortsätter öka rejält så blir det kanske reserestriktioner igen. Det ökar väldigt mycket här i Skåne. Skåningar är inte heller välkomna till Danmark. Undrar när vi kan börja leva normalt igen.
Nu ska det i alla fall bli skönt med helg och att få sova ut. Sen är det ekorrhjulet igen.
Jag saknar min mamma. Från tiden när hon var frisk. Det är så synd nu när man har mer tid att inte ha henne kvar. Kan bli så avundsjuk på dom som har kvar sina pigga föräldrar. Helt förundrad. Det är 6 år sen min mamma dog men 13 år sen hon blev sjuk. Egentligen blev hon det tidigare men det var 2007 som hon inte kunde bo hemma längre. Idag hade jag haft saker att fråga henne om. Min moster har jag inte haft kontakt med på ett tag. Det är så svårt att prata med henne i telefon för hon hör inte. Hälsa på vågar man ju inte.
Min förkylning har jag dragits med över tre veckor nu. Det är precis som jag orkar under veckorna, sen när helgen kommer blir jag extremt trött och känner mig sjuk. Jag var ju negativ vid covid-testet. Men folk följer inte rekommendationerna, dom kommer halvsjuka till jobbet och säger att det är en vanlig förkylning. Det kan man ju inte veta om man inte gjort ett test.
Vad är det bästa med hösten?
Att allt liksom lugnar ner sig. Det blir tillåtet att vara inomhus.
Vad gjorde du förra hösten?
Jag jobbade alldeles för mycket och under hög stress. Var en helg i Stockholm också. Förutom att gulla med Dante var jag och S och såg Ola Salo på Hamburger Börs. Det var sånt man gjorde innan pandemin.
Hur såg du ut förra hösten?
Jag hade en del skira blommiga blusar. Har faktiskt sålt en del, tycker det känns bra att rensa i garderoben och nu är jag trött på skira blusar. Har dock behållt en som jag fortfarande gillar, men har inte använt den än denna hösten.
Hur ser du ut nu?
Jag har gärna vit skjorta och jeans. Har också köpt ett par svarta jeans som är vida hela vägen, har alltid haft tajta jeans men tänkte jag skulle testa detta. Har mest tunika eller kort klänning till, försöker vänja mig vid vida jeans. Har också köpt ett par svarta kostymbyxor, försöker vara lite klassisk. Förra veckan hade jag en rutig kjol i lite kortare modell och en dovrosa kortärmad kashmirtröja till, det trivdes jag i. Men trivs lika bra i jeans. En rolig sak var att jag hade ett par jeans med ett hål på knäet igår och när J såg det sa han: ojdå vad har hänt där? och pekade på hålet. Det modet finns inte i Japan.
Beskriv din höst i tre ord:
Trött på pandemin
Vad var bäst med sommaren?
Jag vet faktiskt inte, det var kanske min balkong med alla blommor. Det var tråkigt att inte kunna planera så mycket, att inte kunna åka till Stockholm. Men såklart tacksamhet att inte någon jag känner blivit sjuk.
Hur mådde du förra hösten?
Som jag skrev, det var för stressigt på jobbet. Jag fick veta att en tjänst skulle bli ledig på en annan avdelning med enbart dagtid och lediga helger och roligare arbetsuppgifter. Hade ett stort hopp om att jag skulle få chans på den.
Det är viktigt att vara extremt noggrann när man jobbar som administratör som jag gör nu. Det är sekretessbelagda uppgifter och det får bara inte bli fel. Därför kändes det jobbigt när min chef kom i morse och sa att jag gjort ett fel. Jag gick in till sjukresehandläggaren som påpekat det. Såg direkt att det inte var jag som felat. Vi stämplar nämligen inkommande brev och ansökningar varje dag och detta hade gjorts en dag jag var sjuk i förra veckan. Det kändes väääääldigt skönt att konstatera att det inte var jag. Det var en erfaren tjej som jobbat länge med detta som gjorde detta när jag var sjuk. Det kan säkert hända mig också. Det räcker att ett papper hakar upp sig och följer med där det inte ska vara. Hon som gått till min chef och påpekat det sa förlåt till mig flera gånger, men jag tog såklart inte illa vid mig. Min chef bad också om ursäkt. Haha... det kändes bra.
L, en väninna till mig hörde av sig förra veckan, hon hade hittat en stuga vid havet hon föreslog vi skulle hyra en helg, vi skulle vara fyra sammanlagt. Jag nappade för det lät kul. Hon hörde av sig idag igen, hon är mitt i en separation och kände att hennes krafter inte räcker. Tycker så synd om henne. Hennes sambo ska ta över sin mammas hus och L vill bara att han ska flytta ut. Men han har inte så bråttom med det. Och det kan vara väldigt jobbigt att dela bostad när man bestämt sig för att inte göra det längre. Har själv varit med om det. Hoppas det löser sig snart.
Usch vad vi har det körigt på jobbet. Vi är alldeles för få, jag fick hoppa över administrationsjobbet för att stötta i telefonin. Det är ju flera sjuka och någon har semester, vi ska vara 8 men det var enbart 3 i telefonen. Det är desutom ett nytt regelverk som träder i kraft 1 oktober så det kommer inte att bli lugnare framöver heller. Man går hem helt utpumpad. Det är så konstigt att det aldrig är lagom. Det är inget bra heller att hoppa mellan arbetsuppgifter.
Nu har jag bestämt mig för en helg i Stockholm i november. Hoppas inte smittan tar fart där uppe igen, då bokar jag av. S har frågat Dante om han tycker mormor ska komma upp och det tycker han. Så vi kan leka med bilar. Såklart mormor kommer upp då.
Jag kände mig inte bra i helgen, det var obehagligt på söndagen för jag fick problem med balansen, kände mig yr. Sen kände jag mig förkyld och mest i mina luftrör. Men envis som jag är gick jag upp på måndagsmorgonen och åt frukost och duschade men insåg att jag inte mådde bra. Jag har vilat mycket och idag gjorde jag ett covid-test. Det ska ta tre dagar att få resultatet. Jag tror jag bara har en höstförkylning men ändå bäst att kolla. Vi har flera på jobbet som tillhör riskgrupp så jag vill inte chansa. Jag har ingen feber mn är väldigt trött. Hoppas på svar på det här innan helgen.
Kändes lite konstigt i ena ögat igår, kändes irriterat och jag var rödsprängd. I morse var det igenklibbat så jag har väl fått en ögoninflammation, det brukar gå över rätt snabbt. Men jag är ju alltid trött, sov ut i morse, ändå sov jag en stund på dagen också. Blev alltså inte så mycket gjort på min lediga dag. Var två timmar hos frisören, blev klippt och lite ljusare i håret.
Vi la ihop och skickade en stor bukett blommor till L som är hemma sjuk i en blodpropp i benet. Jag tycker väldigt mycket om honom, det gör vi allihop. Men det är något som inte känns riktigt bra. Min andra arbetskamrat har varit hemma i fem månader, sjukskriven. Det tog lång tid innan någon tog initiativ att vi skulle höra av oss till henne och det var desutom en på en annan avdelning som tog tag i det. Jag funderade på det men visste inte riktigt hur man brukar göra på denna arbetsplatsen. Jag har försökt höra av mig till henne några gånger och hon svarar ju vänligt men kortfattat. Vi har en grupp på Messenger där vi kan skriva. Jag undrar hur det kändes för henne att se att vi efter några dagar skickade en stor blombukett till L för han la ju upp en bild och tackade. Men ingen hör av sig till henne. Det finns lite konflikter i gruppen sen tidigare och jag kan tycka det är tråkigt att det märks även nu när hon är sjuk. Det finns väl inga regler för hur man ska agera när någon är hemma och är sjuk men det har blivit väldigt tydligt hur olika man agerar beroende på vem som drabbas. Det tycker jag är lite trist.
En dag kvar att jobba denna veckan, jag har tagit en semesterdag på fredag, yippi!!! Ska till frisören och göra slingor, det tar lite tid så jag hinner inte efter jobbet. Det ska bli skönt att vara ledig en extra dag. Jag kämpar på med min tillfälliga tjänst, hinner precis bli klar varje dag, blir jag inte det så hinner jag inte med allt dagen efter. Tyvärr är det en till i vår lilla grupp som blivit sjuk. Han skulle kommit tillbaka efter semestern i måndags men fick vända hem igen. Vi fick sen reda på att han drabbats av blodpropp i benet, så otäckt. Hoppas han kryar på sig. Vi börjar bli sårbara nu. Inte bara för situationen på jobbet såklart, jag vill ju att han ska vara frisk.
Det är drygt två år sen jag började på detta jobbet och nu är det tredje tjänsten jag har och ska lära mig. Denna tjänsten är bara tillfällig i väntan på att någon annan ska vicka på den, tanken är att jag ska vara back-up. Men det är ganska tufft, det är mycket nytt att lära sig. Man kan lite förenklat säga att jag bland annat administrerar färdtjänst- och sjukersättningsansökningar. Vi märker en ökad anströmning och jag ska ensam hinna med allt. Helt ny på det hela och jättemycket att göra. Idag har jag fått lite hjälp, man ska helst bli klar varje dag för nästa dag väller det in nytt. Jag går hem helt utpumpad på kvällarna. Jag säger inte nej till att lära mig nya saker men saknar lite det jag normalt ska göra. Då är man ett helt team som hjälps åt, nu är jag helt ensam. Man kan lugnt säga att jag ser fram emot helgen.
Igår frågade min chef mig om jag ville ha lite nya arbetsuppgifter. Man kan ju inte svara annat än ja på det. Vi har en ren administratörtjänst i vår lilla grupp, det är en person som är långtidssjukskriven som har den, det har varit några vikarier på den men nu är det ingen som sköter dom arbetsuppgifterna. Jag har börjat med det idag och ska hålla på en vecka och lära mig, sen är tanken att jag och en till ska vara back-up och någon ny ska läras upp och vicka på den. T, min chef, sa att den troligtvis kommer att annonseras ut som en fast tjänst men det tror jag inte jag är intresserad av. Jag trivs med att ha kundkontakter. Sen ska någon timanställd också anställas som ytterligare en kollega, vi har ju en som varit sjuk sen i april. Det är tråkigt när arbetskamrater blir sjuka, men det är bra att någon annan kommer in för nu börjar vi få mer att göra. Det är i alla fall skönt att det är fredag imorgon. Det har varit en intensiv vecka.
Imorgon är det dags att jobba igen efter en veckas ledighet. Jag trivs på jobbet, det enda jag inte ser fram emot är att klockan ringer 5. Jag har flex så jag kan börja lite senare om jag vill men jag tycker det är skönt att komma hem i tid, dessutom är där mer att ta itu med på morgonen än på eftermiddagen. Hoppas det kan vara sensommar ett tag till.
Jag har lata sköna dagar. Vädret är inte så jättevarmt men jag har legat och läst på balkongen idag. Det har inte regnat de tre senaste dagarna, idag är det lite avlägset åskmuller. Jag läser en bra bok, Den tunna isen av Lena Einhorn. Den är svår att lägga ifrån sig. Den hoppar i handlingen från hennes barndom till mer nutid. Hennes föräldrar var dom berömda läkarna Jerzy och Nina Einhorn och även hennes bror Stefan är känd. Jag tycker om att läsa om människor som funnits. Samtidigt handlar den om en kärlekshistoria hon hade med en annan kvinna. Det byggs upp händelser så man anar att det inte kommer att sluta väl. Boken handlar mycket om relationer, det är mycket att man lämnar ett äktenskap med en man för att istället leva med en kvinna. Det är väldigt komplicerat. Jag kan inte påstå att jag ändrar min uppfattning om hur skönt det är att leva ensam efter att jag läser detta. En väninna till mig håller på att separera nu. Hon har tänkt på det i fyra år. Vi träffades i våras, jag vet att hon haft dessa tankar ett tag och nu sa hon att det var efter vår träff hon bestämde sig. Livet är för kort och värdefullt för att vara i en relation som inte känns bra. Dom hade desutom ingen relation sista tiden, de delade bara bostad. Så kan man inte ha det.
Idag fick det bli en förmiddagspromenad. Vädret är varmt men också lite kvavt. Det har regnat i natt men jag vet inte om det åskat, det varnades för sträng åska. Jag har i alla fall inte hört något.
Det blev en rolig aw igår med mycket skratt. Vi är ett glatt gäng. Jag drack ett glas prosecco och åt smörrebröd med rostbiff med pepparrot, gubbröra och sparris. Det var jättegott. Det blev ingen sen kväll för mig. Jag är trött på fredagar. Men nu har jag nio sovmorgnar! Eller åtta efter idag.
Det är ganska mycket firande på mitt jobb dessa dagar. Idag firades en kollega som fyllt 50 i sommar. Vi hade lagt ihop, hon fick förutom en stor bukett blommor ett presentkort på 1500 kronor hos en hudterapeut. Trevlig present tycker jag som jobbat som hudterapeut. Då kan man unna sig en lyxig kräm eller en härlig behandling. Vi åt god prinsesstårta idag. Sen ska en annan tjej som jobbat som timanställd hos oss sluta för hon ska ha liten bebis i september. Hon fick fina grejor som filt, bestick, mugg, haklapp med mera och allt med mumin-motiv. Vi ska gå på stadshotellet imorgon för en liten aw efter jobbet.
Satt och pratade med en man på mitt jobb på tåget häromdagen. Han har en chefsposition, fyllde 60 i somras. Han ska också sluta, men inte frivilligt. Han blev uppmanad att ta någon slags avtalspension för att man ville ha in en ny person. Han fick 13 dagar på sig att lämna besked. Och vem väljer att tacka nej och "tvinga" sig kvar? Men oerhört tråkigt att efter 25 år på ett jobb avsluta på ett sådant sätt. Var väldigt tråkigt att höra.
Ja, en dag till sen är jag ledig en vecka. Jätteskönt för det har varit några stressiga dagar. Idag har jag bara haft en massa jobbiga ärenden och det tar på energin.
Jag älskar vädret som är nu. Men jag pallar inte att ligga på stranden hela dagarna, som man gjorde när man var yngre. Jag gillar värmen och på min balkong är det skön skugga ända tills sent på eftermiddagen. Sen kan jag fälla upp parasollet. Men känslan att gå ut i bara klänning och bara ben är oslagbar. Det är så lång tid sen som man ska ha jättemycket kläder på sig. Men när hösten väl kommer trivs jag med den också. Jag brukar fylla på med lite nya höstkläder och då blir det ofta svart som motvikt till alla färgglada blommiga klänningar som jag har nu. Har fyndat en mörkmörkblå ullkappa i år.
Något annat jag gillar är att se på friidrott som det ofta är vid denna tiden på året, SM pågår nu och jag såg Diamond League i fredags. Är djupt imponerad av alla idrottare. Tyvärr blir det ingen Finnkamp i år. Förresten undrar om det heter Finnkamp i Finland? Eller heter det Svenskkamp där?
Jag blev hemma idag. Sov till halv tio trots att Tilda gjorde sitt bästa för att väcka mig. Har varit mycket på balkongen, förutom en promenad till affären och en sväng upp på stan. Det har varit väldigt varmt men man känner att det är sensommar. Det blir mörkt tidigare. Fotot är taget från min balkong.
På min sista semesterlördag fick det bli ett besök i Sölvesborg. Idag går det inte att klaga på värmen och solen. Jag tog en fika på Ritz, sen gick jag på den fina bron över till Ljungaviken. Det är Europas längsta gång- och cykelbro, det fläktade skönt där.
På tal om katter som gillar att bli klappade och pussade på magen, min lilla Tilda är en av dom.
Idag har jag varit på shoppingcentrat som ligger lite utanför stan. Ärendet var att hitta kläder til T:s små tvillinggossar. Det var inte det lättaste får jag säga. Var på H&M först men där var jättedålig sortering. Gick till Lindex som hade mer att välja på. Men att hitta likadana uppsättningar i samma storlek var inte helt lätt. Hittade jättegulliga bodysar i grönt med får på men då hittade jag inga byxor som passade till. Till sist blev det vita bodysar med byxor till med apor på. Då hade jag varit där så länge så personalen måste undrat. Jag köpte ett kort också och imorgon ska jag köpa en förpackning och förhoppningsvis hinna posta det. Tog en glass ute innan jag tog bussen hem. Väldigt skiftande väder idag med regn, sol och blåst.
Idag har jag och E varit på Österlen. Hon hämtade mig i morse och första anhalt var underbara Haväng och frukost där på en filt direkt där ängen sluttar ner mot havet. Att sitta där och höra vågornas brus och dricka kaffe är ljuvligt. Vi var ganska ensamma också, plötsligt kommer ett helt gäng får springandes förbi. Vädret var lite mulet men det sprack upp, plötsligt tittade solen fram och det glittrade i havet.
Sen körde vi vidare mot Backagården, ett trevligt ställe med lite konst och blommor till försäljning, man kunde fika där och både sitta inne mitt bland härliga växter och fikonträd eller ute i den härliga trädgården.
Vi besökte sen Dag Hammarskjölds hus Backåkra, det ligger högt och landskapet där är inte så typiskt skånskt platt utan böljande kullar. Det finns en meditationsplats mitt ute i en stor hage och med utsikt över havet, men då fick man gå igenom en hel flock kor och det lockade inte mig. E däremot gick dit. Hon är kanske mer van vid kor än vad jag är!?
