Jag nåddes av det tråkiga beskedet igårkväll att min kära moster R är död. Hon somnade in tidigt på påskaftons morgon. Hon blev hela 96 år. Hon var ju min gudmor, äldst i syskonskaran och också den som levde längst. Tyvärr har det varit tråkigheter i släkten som gjort att vi inte umgåtts så mycket. Nånting hände för längesen när gården som min morbror bodde på köptes av min moster och man. En gård som varit i släkten sen 1700-talet. Jag har minnen därifrån när jag var liten, det var underbart att komma dit, jag har en kusin som är 5 år äldre än mig. Dom hade djur, hästar, får, höns och påfåglar. Ibland var jag där på sommaren och sov över och lekte med min kusin. Tyvärr är gården såld, min kusin hade eget stort hus och orkade inte sköta den när min moster bodde kvar efter min morbror gått bort. Min moster flyttade då till en fin lägenhet här i stan. När jag också flyttade hit så fick vi kontakt igen, hon ville jag skulle hälsa på och köpa med mig något vi kunde fika på. Vi kunde sitta i timmar och prata, hon berättade mycket minnen från barndomen och om sin far, min morfar, som jag aldrig träffat. Han dog innan både jag och min bror föddes. Moster R var alltid generös och jag brukade hjälpa henne på olika läkarbesök, jag jobbade ju deltid så jag hade ju tid. Det var ett mindre äventyr att få ner henne för trappan, hon bodde på andra våningen utan hiss och även in i min bil. Sista tiden har vi inte träffats så mycket, jag vågade inte besöka henne pg g a pandemin och det var svårt att prata i telefon, hon hörde dåligt. Men jag ska minnas henne som en stark och humoristisk kvinna som hängde med i samhället och allt som hände. Man kunde prata med henne om allt. Sov gott kära moster.
