Läget

 I övermorgon är det 4 veckor sen jag skadade min fot. Kan gå hyfsat hemma men ute behöver jag en krycka och det gör ont när jag går. Går dessutom ganska sakta. Igår fick jag ny konstig smärta på annat ställe i foten, det brände liksom, fick ta värktablett för att kunna sova.  Jag börjar bli lite less på detta. Jag är inne på min fjärde vecka som jag jobbar hemifrån. Blir lite ensamt och tråkigt. Jag får nog hitta på något till helgen, behöver komma ut. Vädret igår och idag har varit lite trist, molnigt och blåsigt. Bara det är sol så kan jag vara på balkongen efter jag jobbat klart.

Nästa vecka har jag semester torsdag och fredag, Dante fyller fem på fredagen. La in om semester för ganska länge sen för min plan hade varit att åka upp men nu blev det i juni istället. Kan vara skönt med några dagar ledigt även om jag är begränsad på grund av foten.

Midsommardagen

 God fortsättning på midsommarhelgen! Kan man säga så? Min midsommarafton blev väldigt lugn, J var här till strax efter lunch, sen drog han vidare till Blekinge. E hade frågat tidigare om jag ville komma till henne men på grund av min fot valde jag att stanna hemma. Jag gjorde Ernsts potatissallad och hade rostbiff till och sen jordgubbar med vispgrädde. Det var friidrott på tv och jag älskar ju att titta på friidrott. Vädret var lite molnigt och blåsigt, jag var lite på balkongen och då hörde jag någon som sa hej Marie. Det var min kusin G som var med sitt lilla barnbarn Sam, snart tre år, på lekplatsen som finns i parken vid min balkong. Hon och hennes man har köpt och renoverat en lägenhet nära där jag bor.  Vi stod och pratade en stund, lille Sam var så gullig, svarade så fint när jag pratade med honom trots att han inte känner mig. På kvällen kollade jag in Zlatan-filmen som var sevärd. Midsommar har aldrig betytt så mycket för mig, att man måste fira den på ett särskilt sätt. Jag tycker det är skönt att få välja själv. Jag tycker det är skönt att idag få vakna pigg, det är många som inte gör det. När det gäller foten gör jag framsteg,  jag går utan krycka hemma, försöker tänka på att sätta i hälen först och ta lika långa steg så att jag inte haltar så mycket. Sen är det svårare utomhus. Funderar på när jag ska ta mig tillbaka till jobbet, det är en bit att gå till tåget och jag går en hel del på jobbet med, ska jag till lunchrummet kan jag ta hissen men vi har ett långt hus så det är ganska långa avstånd. Det finns egentligen ingen anledning att gå tillbaka förrän jag är bättre. Det fungerar att jobba hemifrån. Får se om jag gör det hela denna veckan också.

Söndag

 Det var en trevlig tillställning igår när vi firade att vår bostadsrättsförening fyller 70 år. Tre damer har bott här sen 1953, två av dem deltog igår varav den ena är 97 år gammal, hon verkade pigg som bara den, man blir ju imponerad. De fick en varsin stor blomsterbukett. Först avhandlades årsmötet, det gick snabbt. Sen kom några killar från ett företag som heter Köttessen och grillade, en fantastiskt god grillbuffe blev det. Sen kaffe. Vi har ju 71 lägenheter och jag tror inte ens hälften var representerade och medelåldern var hög. Trots att jag bott här i 13 år är det få jag känner igen.

Nu en ny arbetsvecka framför mig, tack och lov 4 dagar bara. Jag är fortfarande väldigt trött. Foten är blå-grön och svullen och jag har ganska ont. Jag har gått med en krycka, vet inte om jag belastar konstigt för jag har ont i hela benet emellanåt. Jag har fem veckor kvar att jobba innan semester och då hoppas jag verkligen att jag är återställd. 

Lördag

 

Jag blev inspirerad av Znogges inlägg om skor så det kommer en bild på skorna jag köpte i veckan, det var nog lite tröstshopping. Jag fick en bonuscheck från Scorett och hade kollat in dessa innan och nu slog jag till.

Jag var uppe på stan innan, gick med en krycka istället för två och det gick ok men jag har ont. Läkaren sa att jag skulle försöka gå som vanligt. Jag går ju alltid var jag än ska nästan, har en bit att gå till bilen men har jag inte bråttom så går det ju. Har inte kunnat åka och vattna på kyrkogården så där är nog visset.

I eftermiddag ska vi ha fest här, bostadsrättsföreningen fyller 70 år, vi ska ha årsmöte och sen lite mat, ett partytält är uppsatt i trädgården. Tur det är nära så man kan gå hem när man vill.

Ortopedbesök

 

Idag har jag varit på sjukhuset, jag röntgade foten först sen fick jag träffa läkare. Han tyckte det såg bra ut så gipset kunde plockas bort, så, skönt!! Jag har ju fortfarande ont så jag får använda kryckorna ett tag till. Läkaren sa att jag skulle försöka gå som vanligt, kanske inte ge mig ut och springa men det gör jag ju inte i vanliga fall så varför börja nu? Jag kommer att fortsätta jobba hemifrån så länge jag behöver använda kryckorna. Jag gick faktiskt ut en runda, tog mig till biblioteket, det gick inte fort men det gick! Jag hade böckerna i en ryggsäck. Hem gick jag inom blomsterbutiken och köpte en bukett pioner och en liten blomma till balkongen. Börjar bli mitt vanliga jag igen. Ute är det väldigt kvavt och lite moln, hade verkligen behövts lite regn.

11 juni

 Idag skulle min lilla mamma ha fyllt år. Hon var nästan alltid glad och älskade sina barnbarn villkorslöst. Hon försvann tyvärr från oss i demens de sista sju åren. Jag fick denna bilden idag av kusin I, det är mamma i röd klänning och jag i det guldiga håret. Det är kusin I:s dopdag.

Jag kämpar på här hemma med mina kryckor. Det går bra att jobba hemifrån, jag sitter med benet rakt. J handlar till mig och hjälpte mig att tvätta igår. E dök upp igår med surdegsfrallor och god bakelse från Ritz, hon hämtade även ett paket till mig på stan. Jag är så tacksam. Jag går ut på balkongen så mycket jag kan, även på morgonen när det är lite kyligt, då tar jag en filt om mig, det är så härligt att höra träden susa, jag har ju balkongen mot en park.

På torsdag är jag kallad till ortopeden på sjukhuset här, jag vet egentligen inte varför för läkaren i Stockholm bedömde att jag skulle vara gipsad i tre veckor och det har ju inte ens gått två veckor på torsdag. Kanske vill dom göra en egen bedömning här. Vi får se vad dom säger.

Det blev inte som tänkt

 Jag åkte upp till Stockholm i torsdags för en vecka sen och hade fyra dagar framför mig, äntligen lite mer tid så jag skulle hinna gå en del på stan som jag inte hunnit de senaste gångerna. Planen var att på torsdagen gå den vanliga rundan mot NK, vidare mot Norrmalmstorg, Biblioteksgatan, inom Stureplan och sen till Östermalms saluhall där jag inte varit sen den öppnade efter renoveringen som varade i flera år. Förhoppningsvis en tur genom Gamla stan innan jag skulle åka till Dante. På lördagen skulle han på kusinkalas med föräldrarna och då var min plan att ta mig ut på Djurgården. I själva verket hann jag bara låsa in min väska på centralen när jag kom fram, gå ut från centralstationen och när jag närmade mig Åhléns city gick jag över en trottoarkant, där vek min fot sig och jag föll handlöst. Skrapade båda knäna och min fot gjorde jätteont. En kille hjälpte till att dra upp mig, jag var lite chockad men tackade honom. Sen kunde jag knappt gå, det gjorde jätteont i foten. Fick kontakta S som tog sig från jobbet, vi tog pendeltåget till Sundbyberg och där fanns bilen . Vi körde och hämtade Dante på förskolan, fick berätta för honom att det nog inte blev något Skansen som planerat eftersom mormor skadat foten. Jag följde sen med och tittade på hans fotbollsträning, satt på gräset i en timme. När jag skulle resa mig hade jag hemska smärtor och anade att det kanske inte bara var en stukning. Jag kunde inte stödja på foten utan att det gjorde fruktansvärt ont. S rådfrågade en av K:s bröder som är läkare som rekommenderade närakuten. På fredag morgon åkte vi så till Karolinskas närakut. Fick träffa läkare, röntga och då såg dom att det var en fraktur på fotleden. Gips i tre veckor bedömde läkaren, men sa också att det kan ta lång tid att bli återställd. Jag har nu kontaktat ortopeden hemma på sjukhuset och ska bli kallad dit. Det kändes bättre när jag blivit gipsad och fått kryckor , men jag får äta  värktabletter, värst är det på morgnarna. Jag var också väldigt orolig över hur jag skulle kunna ta mig hem ensam med tåget. Jag fick boka om hemresan till tisdagen, jag behövde ju en plats till så att jag kunde ha mitt ben rakt. Fick reda på att jag kunde boka ledsagarservice så att jag blev följd från centralen i Stockholm till tågspåret, en jättesnäll kille bar mina väskor och följde mig ända in till min plats, jag var lite nervös över hur jag skulle kunna ta mig upp på tåget med gipsad fot men han sa att vi skulle hjälpas åt och det gick bra. Jag kunde inte ha mitt ben rakt fram för det var för långt avstånd, men en snäll tant bytte plats med mig så jag kunde ha två platser jämte varandra istället. Blev en ganska jobbig hemresa där jag inte mådde helt bra. När jag skulle gå av var det en lika snäll kille som var tågvärd som hjälpte mig med väskorna. På stationen mötte J mig och vi tog tåget hem till min hemstad och sen hade jag förbeställt en taxi hem. Det var en väldig lättnad att hemresan gick så bra, men jag är så väldigt trött i hela kroppen, helt slut. Jag har jobbat hemifrån nu två dagar, sitter med benet rakt och det funkar, men jag är trött. J har varit här några dagar och handlat till mig och hjälpt mig. Nu är han i Lund men kommer igen på lördag. E har också erbjudit sin hjälp. Det blev inte som tänkt med min vistelse där uppe men det är inte så mycket man kan göra åt det. Nu hoppas jag bara att jag blir återställd och inte får det jobbigt i sommar.