Onsdag

Min amaryllis tar fel på tiden och blommar lite tidigt. Trodde den skulle vänta till första advent i alla fall.

Tycker mig känna en viss förbättring i mitt mående. Febern går inte över 39 grader och det känns lite lättare i bröstkorgen. Känns väldigt skönt att ha hela denna veckan att försöka bli frisk på. Ingen hets att jag ska komma tillbaka till jobbet. Jag vet att dom har det tufft men det kan jag inte göra något åt. Jag känner inte den här ledan heller över att bara vara hemma. Jag ska vara rädd om min hälsa. Jag läser och tittar på serier. My brilliant friend, skriven av Elena Ferrante finns på Max. Den heter Min fantastiska väninna på svenska och första säsongen gick på SvT för ett antal år sen. Jag har läst alla böckerna och serien är jättebra, jag är nu på sista säsongen och ibland tar avsnitten andan ur en, vackert men otroligt gripande. Nog det bästa jag någonsin sett. Det är så skönt också när man slipper reklamavbrott.

Läget

 Jag blir inte riktigt av med min sjuka, febern försvann men kom tillbaka, i helgen hade jag över 39 grader och hostar något alldeles fruktansvärt. Jag ringde till jourläkarmottagning igår men tiderna var slut. Den jag pratade med sa att om jag blev sämre fick jag åka till akuten, annars ringa prick kl 8 idag så jag kunde få en läkartid. Det gjorde jag,  men den jag pratade med sa att det var ett virus. Jag blev förvånad att hon kunde ställa en diagnos genom telefonen. Hon höll fast vid det,  jag som alltid prisat min  vårdcentral och hur tillmötesgående och noggranna dom är. Jag fick alltså ligga på för att en läkare skulle lyssna på mina lungor, blev både arg och besviken. Men till sist fick jag en läkartid. Jag fick träffa min favoritläkare. Han kan inte utesluta lunginflammation, det hörs inget  på lungorna men snabbsänkan är förhöjd. Han rekommenderade ett covidtest och det köpte jag med mig hem, men det är negativt. Hade det varit positivt hade det talat emot en lunginflammation. Nu är jag sjukskriven veckan ut och ska återkomma om det inte blir bättre. Då får man ta en ny snabbsänka. Jag kan tycka det är klokt att man inte direkt ger antibiotika utan ser hur det utvecklas. Nu kollar jag febern och har 39 grader. Fattar inte att jag orkade gå upp på stan och dessutom gå på apoteket och handla lite.

Sjuk

 Jag har blivit sjuk, började känna det i luftrören i måndags och på natten fick jag sen jätteont i halsen, febern kom och hosta och värk i muskler och leder. Febern har gett med sig men jag mår verkligen inte bra. I natt har jag hostat mycket och det har känts tungt att andas. Man blir helt slut i kroppen av det här. Det gjorde så ont att svälja att jag fick ta värktablett. Inte roligt alls.

Hemma igen

 

Jag kom hem igår ganska sent från Stockholm. Tycker tågresorna var ganska jobbiga, upp var det barn som skrek, hundar som skällde, människor som viker ut sitt liv i mobilen och högljudda sällskap. Tror jag ska satsa på lugn kupé nästa gång, det är lite dyrare, kanske struntar folk i reglerna där ändå, jag vet inte. Nu låter jag säkert mossig men jag fattar inte att man inte tar hänsyn till andra människor när man åker tåg. Man kan ju inte hjälpa att barn skriker eller hundar skäller men att sitta i timmar och prata högt om sitt liv i mobilen? Ja när jag kom upp lunchade jag och gick sen mot Åhléns city, vidare mot NK och sen till Sturegallerian där jag fikade på Camilla Hamids café. Det var väldigt mycket folk på stan, soligt och skönt väder. Men jag orkade inte gå så långt. Tog pendeln ut till Spånga och blev upphämtad av lilla familjen. Vi åt gott på kvällen, jag hade med mig en lavalampa som Dante önskat sig och en Pokemon-mjukis. När han öppnade den sa han "det är inte sant" när han såg vad det var, haha lille Dante. Han har ju tre andra redan men tyckte det var fantastiskt att få en till. På lördagen var det hockeyträning för Dante och det var jätteroligt att få se. Massa små barn med full utrustning åker omkring av varierande slag. Dante är jätteduktig, sen om det handlar om att åka skridskor för att det är kul eller spela match är en annan sak. Tycker det är synd att det ska vara tävlingsinriktat, de är ju så små. Börjar man inte i tid får man inte en chans att vara med. Men när man är sex år är det svårt att veta vad man vill göra när man är lite äldre. På eftermiddagen sen kom Dantes farmor och faster, alltid lika roligt att träffa dom. Dantes farmor Kristina fyllde år, vi åt lax och sen prinsesstårta. Dantes pappa räknade ut att det blev 130-årskalas, jag fyllde ju för två veckor sen.

På söndagen var det dags för Dantes simskola, han var jätteduktig. Efter det lite lunch hemma innan det blev dags för innebandyträning. Det är ett digert program han har på helgerna. Vi hann inte så mycket mer men det var såklart roligt att få se honom utöva allt detta. S har fortfarande ont i sitt ben, sen om det är ischiasnerven eller en muskel som bråkar vet hon ju inte till 100%. Hon var och fick behandling hos naprapat på fredagen och hade sen rejält ont på lördagen. 

Jag gick lite på stan innan jag tog tåget hem på eftermiddagen. Tågresan hem var lite lugnare, det var mörkt hela vägen och jag var hemma sen vid ca kvart över nio på kvällen. Idag är jag ledig, var väldigt skönt att sova ut.

Lite miljöombyte väntar

 Det är för väl att jag ska ha några dagars ledigt och lite miljöombyte. Åker till Stockholm imorgonbitti. Jag är i stort behov av  detta, bara släppa allt som har med jobb och gnälliga kunder att göra. Ibland blir jag så otroligt trött på det. Vad kan väl vara bättre än några dagar i huvudstaden. Ska gå en sväng imorgon när jag kommer upp,  mina vanliga rundor. Luncha lite, ta en kaffe, insupa lite storstadsliv. Sen ta mig ut till Dante med familj och umgås. Jag ska följa med och titta på hans hockeyträning på lördag. Söndag har han också idrotter,  får se hur mycket jag hinner med innan jag tar tåget hem på eftermiddagen. Måndag har jag också tagit ledigt, ska bli så skönt. Jag önskar jag hade dubbelt så många semesterdagar än vad jag har. Förstår inte dom som har massor av semesterdagar kvar i slutet av året, jag har bara en dag kvar.

Minnen

 

Jag tittar på På spåret i efterhand och slungas plötsligt nästan 36 år tillbaka i tiden. Låten Sparvöga som Marie Fredriksson sjunger är med i en fråga. Redan när de ställer frågan om en låt från en svensk tv-serie från 1989 vet jag svaret, den fantastiskt fina men sorgliga låten Sparvöga. Jag såg tv-serien, vilken jag inte minns handlingen alls från, ensam på kvällarna med en nyfödd J. Han låg i en korg. Jag får direkt den här sorgliga känslan av att jag var så ensam i mitt föräldraskap redan från början. X-mannen jobbade jättemycket och fortsatte med sina aktiviteter som om inget i hans liv förändrats. Han var borta i snitt tre kvällar i veckan förutom jobbet. Jag var helt ensam med en nyfödd. Detta fortsatte även när lilla S kommit, då bodde vi i en stad som deras pappas jobb tagit oss till och jag kände inte en människa och fortsatte vara lika ensam om dagar och kvällar. Sen flyttade vi till en tredje stad och det blev lite bättre för då kom jag närmare hem och kunde träffa mina föräldrar och vänner oftare. Men föräldraansvaret låg till största delen på mig. Sen flyttade han till en annan stad och jag blev ensam igen med barnen. Efter en flytt tillbaka skildes vi efter en tid och sen var jag ensamstående med barnen under resten av tiden de bodde hemma. Han fanns inte för barnen, hans jobb och nya liv kom alltid först. Jag delade aldrig mitt liv med någon annan på heltid, för mig kom barnen alltid först, vi tre bodde kvar i vårt älskade hus. Det var absolut inte så man trodde livet skulle bli. 

Helg igen

 Jag fattar inte hur veckorna kan gå så här snabbt. Nu är ytterligare en vecka avklarad och vi har kommit in i november månad. På jobbet har det varit en tuff vecka med sjukdom och semester som har gjort att vi varit få på plats. Jättetuffa ärenden och jag har känt mig väldigt trött. Vi diskuterade detta att utvecklingen har gått till att vi hanterar väldigt mycket jobbiga ärenden som tar på ens energi. De här lätta uppgifterna blir färre och färre. Kanske upplever jag det så för att jag och en kille turas om att ha lite ansvar varannan vecka och då får vi ta de tyngre grejerna som ibland är rena polisärenden. Mitt i allt ska man ändå rycka in i den dagliga driften. Sen avstämningar med vår chef hela tiden. Inte konstigt att man kraschar in i helgen varje vecka. Denna helgen har jag absolut ingenting planerat. Känns bara skönt. Nästa vecka ska jag jobba hemifrån två dagar, måndag och torsdag,  fredag åker jag till Stockholm om allt går som planerat. Stackars lilla S har problem med ett ben med svåra smärtor, förmodligen en muskel som på något sätt trycker på ischiasnerven som ger henne hemska smärtor och svårt att gå och sitta. Hon har haft kontakt med sjukvården flera gånger, fått övningar att göra och det har blivit bättre för att sen återkomma igen. Som förälder känner man sig helt maktlös när ens barn inte mår bra. Hon vill att jag kommer i alla fall och jag vill såklart det, få träffa Dante och bara umgås. Så jag hoppas inget ställer till det nu.