Idag har jag ätit lunch med sonen J. Han sommarjobbar. Vi gick till ett mysigt ställe, jag åt sallad med parmesan, soltorkade tomater och mozarella, han åt en panini. Ikväll ska han vara kvar lite och träffa sin kusin. Just nu bakar dottern S pizza med pojkvännen M. Är faktiskt ganska hungrig, det kommer att bli jättegott, blir det alltid när S bakar pizza. Imorgon åker hon med M och hans föräldrar upp till deras hemstad. Ska bli lite skönt, kan kännas lite trångt med tre tonåringar. Inte för att dom inte håller sams, och plats har vi, det är mer känslan av att huset är fullt. Imorgon ska jag köra J till golfbanan, han håller på att ta grönt kort. Tro det eller ej... pappan bekostar det. Hoppas på att dom kan få lite mer gemensamt, om dom inte träffas alls, är det ju en väldig framgång om dom är tillsammans på golfbanan. Det är tufft att vara ensam om allt ansvar. Dottern har också slutat att åka till sin pappa. Jag har aldrig någon avlastning. Dom är visserligen skötsamma och duktiga, men jag har ett ganska stort behov av att få vara alldeles ensam någon gång, göra mat bara till mej själv, lägga mej och att det är tyst i huset... annars är dom alltid uppe längre än vad jag är. Vakna och veta att man är ensam, äta frukost utan att bli avbruten hela tiden. Vi har inga rutiner på morgonen så att vi äter frukost ihop. Dottern äter ingen frukost, sonen efter ett tag. Jag vill gärna ha en kopp te och lite fil direkt när jag gått upp, läsa tidningen länge och helt enkelt bara ta det lugnt. Ska bli skönt att få sova ut imorgon, har varit jätteförkyld hela veckan och det har varit jobbigt när klockan ringt halv sex på morgnarna. Sen är det tre veckor kvar att jobba tills det är dags för semester och sovmorgon i förhoppningsvis 23 morgnar.
Köpte ett par så snygga byxor på Esprit idag, high water-typ, bruna, som jag ska ha till mina bruna mockastövlar i höst. Typiskt mej, gå in på deras första readag, ställa mej och köa till både provrum och kassa och köpa ett plagg till fullt pris... men kände att dom kanske skulle gå åt i helgen, kommer att vara fullt av shoppingsugna människor i stan imorgon.
Kvällens outfit: Svart Björn Borg-linne, blommiga korta frotte-shorts.
Friday, June 30, 2006
Thursday, June 29, 2006
Det är sant....
... jag har min egen blogg..... yihooooo..... how exciting... hoppas det funkar nu.
Tänkte idag, att jag borde skriva av mej lite, om livet och allt jag känner. T ex att jag bestämt mej för att inte utsätta mej för kärleken nåt mer, inte mer än ifrån mina barn, vänner och min katt. Ingen kärlek från det motsatta könet. Jag har ju det så bra nu. Allt är lugnt och skönt. Gick igenom en jobbig skilsmässa för fem år sen från barnens pappa. Hade sen ett stormigt passionerat förhållande som jag inte mådde bra av. Usch, känns hemskt det här, att räkna upp allt... hade sen ett särbo-förhållande i två och ett halvt år som jag avslutade för ett halvt år sen. Nu ska jag bara ta hand om barnen och mej själv och inte utsätta mej för mer. Men kan man resonera så? Jag är 42... barnen är 15 och 17... det är ingen avlägsen tid tills jag nog bor ensam.Kan man liksom resonera sej fram till hur man ska ha det? Är man liksom mottaglig för någon annans känslor när man är så inställd på att fortsätta leva singel? Jag känner att jag liksom sänder ut massor av vibbar av att jag inte är intresserad. Får nog fundera mer på det här.
Dagens outfit: Linne från Sister, klänning från Noanoa.
Tänkte idag, att jag borde skriva av mej lite, om livet och allt jag känner. T ex att jag bestämt mej för att inte utsätta mej för kärleken nåt mer, inte mer än ifrån mina barn, vänner och min katt. Ingen kärlek från det motsatta könet. Jag har ju det så bra nu. Allt är lugnt och skönt. Gick igenom en jobbig skilsmässa för fem år sen från barnens pappa. Hade sen ett stormigt passionerat förhållande som jag inte mådde bra av. Usch, känns hemskt det här, att räkna upp allt... hade sen ett särbo-förhållande i två och ett halvt år som jag avslutade för ett halvt år sen. Nu ska jag bara ta hand om barnen och mej själv och inte utsätta mej för mer. Men kan man resonera så? Jag är 42... barnen är 15 och 17... det är ingen avlägsen tid tills jag nog bor ensam.Kan man liksom resonera sej fram till hur man ska ha det? Är man liksom mottaglig för någon annans känslor när man är så inställd på att fortsätta leva singel? Jag känner att jag liksom sänder ut massor av vibbar av att jag inte är intresserad. Får nog fundera mer på det här.
Dagens outfit: Linne från Sister, klänning från Noanoa.
Subscribe to:
Posts (Atom)