Söndag

Idag fick jag höra en rolig nyhet, vill gärna skriva om det i dessa jobbiga tider. Jag känner att det vi går igenom nu kanske påverkar en mer än vad man är medveten om. Jag tillbringar mycket tid för mig själv när jag är ledig. Jag är inte världsbäst på att hålla igång vänskapsrelationer men E och jag brukar träffas något sånär regelbundet men det var nog en månad sen nu. Jag har inte känt mig helt kry och inte hon heller och nu har jag varit hemma en hel vecka utan några sociala kontakter. Jag hoppas kunna jobba imorgon sen har jag tre sedan tidigare inplanerade semesterdagar eftersom det var meningen att J skulle varit hemma nu. Men nu åter till den roliga nyheten. Jag hade lite kontakt med T som jag jobbade ihop med i butiken. Hon berättade lite kryptiskt att hon skulle vara hemma från sitt jobb efter sommaren (hon bytte också jobb efter jag slutat) och nu väntar hon barn! Och inte bara ett, utan två!!! Dom ska få tvillingar!! Vilken nyhet, dom har en liten tjej som är fyra. Det var ingen självklarhet att dom skulle ha barn, hennes kille har haft en tråkig uppväxt så han ville från början inte ha några egna. Sen fick dom sin lilla tjej. Förra sommaren var vi ute och åt och då berättade hon att hon gärna ville ha ett barn till och att övertalning pågick och nu blir det två på en gång!! Så roligt!

Trött på det här

Nej men nu tycker jag det börjar bli tråkigt. Det är som det nu först gått upp för en att detta kan hålla på länge till. Flera månader. Inget kan vi göra för att slippa och ingen vet egentligen något, det är bara gissningar. Jag har varit hemma hela veckan med en förkylning och sen ett migränanfall from hell ovanpå det. Ja men varför inte. All skit på en gång. Inget känner man för att göra heller. Våra semestrar är klara inför sommaren. Hoppas man kan hitta på nånting, jag har inte planerat något men jag vill gärna träffa Dante och vill gärna åka till Stockholm. Det finns såklart dom som har det värre, jag och mina nära och kära tillhör inte någon riskgrupp. Så jag hoppas vi klarar oss igenom allt.

Världen är upp och ner

Har känt mig lite förkyld några dagar, gick upp i morse när klockan ringde och gjorde kaffe. Men nej, jag är inte pigg så jag gick och la mig igen. Skickade sms till min chef, sen har jag faktiskt sovit mycket idag. Är mer som en vanlig förkylning, så jag tror inte det är corona. Men lika bra att lyda alla rekommendationer och stanna hemma. Jag skulle fått akupunktur också idag, ringde sjukgymnasten så jag fick en tid torsdag morgon istället. Känner jag mig inte bättre så får jag boka av den. Jag gjorde en jättegod färsgratäng igår med penne, vit sås och riven ost så mat har jag hela veckan om det skulle bli att jag inte går ut.
Till helgen skulle J kommit hem, vi har alla längtat så mycket. Han tycker det är tufft, skulle ju fått träffa alla och dessutom skrivit högskoleprovet. När corona började härja var jag lite rädd för att han skulle bli sjuk men nu är Japan mindre drabbat än Europa. Inte trodde jag att det skulle bli värre här hemma. Som läget är nu måste man sitta i karantän om man kommer från Europa och vill in i Japan. J skojade lite att han i så fall får ta in på ett billigt hotell i Köpenhamn i två veckor innan han åkte hem. Då visste vi inte att Danmark skulle stänga gränsen och att man inte skulle kunna flyga från Kastrup. Världen har verkligen blivit upp och ner. Inte vet jag heller när jag får träffa Dante nästa gång. Vi avråds att åka till storstäder. Kanske om allt lugnat ner sig att jag får träffa honom till sommaren.

Lördag

Livet lunkar på, personligen märker jag inget av det världen går igenom. Det är lite färre människor på tåget, många sjuka på avdelningen jag var på innan, jag vet inte vad som fattas dom, där har ju alltid varit mycket sjukfrånvaro. Chefen för trafikledningen är hemma med hosta och feber, vi brukar äta frukost ihop på jobbet, men inte kan man bli orolig för det. Såklart lider jag med de som är drabbade, antingen av viruset eller följderna av det. Det är galet att ett virus kan ge dessa ekonomiska följder, men jag undrar om människor klarar av att sitta hemma hur länge som helst. Kreativiteten är stor, fika- och matställen kör hem beställningar till dom som vill, allt för att överleva.
Akupunkturen är jag jätteglad att jag provade på. Har inte haft huvudvärk på hela veckan, då ska man jämföra med huvudvärk så gott som dagligen i snart tre månader. Helt otroligt.
Idag köpte jag en rosa hortensia, behöver lite vackert att titta på. Dom brukar vara svåra att sköta, får se hur länge denna överlever.

Läget

Igår fick jag min andra akupunkturbehandling, låg lite längre med nålarna. Jag blir väldigt avslappnad och sjukgymnasten tyckte det lät väldigt positivt att jag inte behövde ta huvudvärkstablett på två dagar efteråt första gången. Effekten brukar dessutom sitta i längre för varje gång man får behandling.
Nu har det pratats om att även vi ska kunna jobba hemifrån om läget blir värre. Tydligen ska det gå att koppla in telefonin i ens mobil. Även om vi inte är lika akut viktiga som bokningen så klarar man ju inte sig helt utan oss. T ex skickar vi ju ut blanketter till människor som vill ansöka om färdtjänst och hjälper vårdpersonal med intyg och liknande. Det är en väldigt konstig och overklig situation. Undrar hur utvecklingen blir den närmaste tiden.

Overklig känsla

Det börjar kännas lite overkligt. Igår kom beskedet att högskoleprovet som skulle skrivas den 4 april ställs in och Danmark stänger sina gränser. J som skulle komma hem från Japan sista helgen i mars, något högskoleprov blir inte av, hans planer att börja plugga till hösten verkar gå om intet. Lite konstigt att ställa in tycker jag, man får ha sammankomster för 500 personer. Han skulle ju desssutom flyga till och från Köpenhamn och nu verkar ingen veta om man kan komma till/från flygplatsen. Det känns galet. Den ekonomiska situationen verkar bli värre än virusets framfart. Ett virus som visserligen är väldigt smittsamt men som de allra flesta tillfrisknar från. Folk köper på sig saker som om dom tänkt vara isolerade i ett år. För J:s del är det kanske klokt att vara kvar i Japan ett tag, de har inte alls den spridningen som Europa har. Och förhoppningsvis kan högskoleprovet skrivas i oktober. Han var lite sugen på att åka hem i alla fall nu men det verkar inte helt lätt att genomföra. Jag hade såklart sett jättemycket fram emot det också. Tänk, när han planerade detta kunde man väl aldrig tro att man skulle hamna i en pandemi.

Akupunktur idag

Idag har jag fått min första akupunkturbehandling. Jag var ganska lugn och det kändes inte alls när hon satte nålarna. Jag fick nålar i nacken, lite längre ner, i huvudet och i händerna. Första gången skulle jag ligga i 25 minuter och jag ville gärna att sjukgymnasten var kvar hos mig eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera. Men allt gick bra. Jag ska gå två gånger i veckan först och sen göra en utvärdering efter de fyra första gångerna. Det ska kännas en förbättring då om jag ska fortsätta. Jag hoppas mycket på detta. Hon har utfört akupunkturbehandlingar i 24 år och det har varit 3-4 stycken som inte fått effekt.
Ja sen är det det här med corona som alla pratar om. Visst är det lite olustigt men jag går inte omkring och oroar mig för egen del. På jobbet har det blivit lite restriktioner. Vi är ett stort hus med många anställda och nu får inga komma in på vår våning mer än dom som jobbar där. Bokning av färdtjänst och sjukresor räknas som en samhällsviktig funktion och man vill inte att de ska bli sjuka som jobbar där.
Fredag imorgon, veckorna går så fort.

Konstiga drömmar

Det är så konstigt att jag drömmer om mitt hus så ofta, varje vecka händer det. Jag drömmer att jag antingen bor där igen eller att jag ska köpa tillbaka det och att jag är lycklig över det. Det var ett speciellt hus som jag verkligen älskade. På våren brukade vi storstäda uterummet som bestod av en tillbyggnad med en massa små spröjsade fönster, där hade vi rottingmöbler och min fina träsoffa jag ärvt efter min farfar. Katterna älskade också uterummet, man kunde vara där tidigt på året när solen låg på. Sen hade vi ett trädäck bak huset och ett stort fint magnoliaträd, där hade vi också en fin vit träsoffa och där var det kvällssol och jättemysigt att sätta sig och ta en kopp kaffe och njuta. Det har hänt någon gång att tanken dykt upp att jag skulle behållt huset men nej, det är för mycket jobb att sköta själv.
Igårkväll var jag helt slut när jag kom hem, första veckan på nya tjänsten. Jag la mig jättetidigt och har sovit gott. Det börjar gå upp för mig att jag kommer att ha den här lyxen med att sluta lite tidigare på fredagen om jag känner för det och sen ha hela helgen fri. Så skönt.

Vilken tur

Nu har jag jobbat två dagar på min "nya" arbetsplats och allt känns jättebra. Det är så himla skönt att börja samma tid, att veta att jag kan ta det lugnt när jag slutar, ingen press med att behöva ställa klockan på 4 som jag fått göra vissa morgnar, ingen obehaglig promenad hem sent på kvällen ensam genom en mörk stad. Inget helgjobb, flextid istället så jag kan sluta lite tidigare på fredagen t ex. Igår hade jag köpt chokladbollar, dammsugare och drömmar som jag bjöd mina gamla kollegor på, alla har varit så snälla, jag har fått så många grattis och kramar. Tänkte jag skulle köpa godis och bjuda mina nya kollegor på fredag. Tänk vilken tur jag haft som fått denna chansen!