Nu fortsätter ledigheten några dagar till. Idag är det lite sol men kallt, vi ska gå ut på en promenad.
Vi skickade några julklappar till Dante. Han hade önskat sig en katt så det blev en som man kunde sätta batterier i så den kunde springa, men den tyckte han var läskig. Vi fick en film där han inte vill gå i närheten av den, har sett den många gånger och skrattar lika mycket varje gång. Stackars stora lilla Dante.
Den här ledigheten kunde inte kommit mer lägligt. Njuter av sovmorgnar och att få ta allt i Skalman-tempo just nu. Det behövs efter det här jobbiga året.
Om jag skulle försöka mig på en liten tillbakablick på det här året, ett riktigt skitår. Nyårsafton tillbringade jag i sängen med ett riktigt hemskt migränanfall. Det började ett dygn tidigare och jag som inte haft någon migrän på 8 år fattade inte först vad det var. Jag fortsatte sen att få migränanfall ca varannan vecka nästan ända till sommaren. Efter läkarkontakt blev jag rekommenderad att gå till sjukgymnast, jag provade också på akupunktur. Så småningom lättade det tack och lov. Jag tror själv jag blev slutkörd av det tidigare jobbet och att det nästan var klart att jag skulle få en annan tjänst när det helt plötsligt blev ommöbleringar på chefsposten och en annan person skulle ta över rekryteringen. Jag som känt att min räddning med en lugnare tjänst och enbart jobba dagtid var så nära. Det blev en sån otrolig stress för mig att kroppen reagerade med nackont, huvudvärk och migrän. Det hände ingenting med rekryteringen på länge, nu har jag förstått att det är så på min arbetsplats, rekryteringar som borde gå snabbt drar ut på tiden hur länge som helst. Men i slutet på februari fick jag det glädjande beskedet att tjänsten var min.
Sen kom corona-skiten. Helt overkligt. I Skåne klarade vi oss bättre under våren. J skulle kommit hem från Japan, men corona ställde till det. Högskoleprovet som han skulle skriva ställdes in, det gick inte heller att ta sig tillbaka till Japan, gränsen till Danmark stängdes, han skulle inte heller kunna komma in i Japan igen. Allt blev så mörkt. Jag minns att när våren kom, allt blommade och blev så vackert i naturen att det kändes så overkligt att ett farligt virus härjade. Jag hade semester, gjorde lite utflykter i närområdet med E. Avstod dock att resa till Stockholm och träffa Dante med familj. Hela tiden tänkte jag att det nog skulle lätta och att jag kunde åka upp. Men det lättade inte, tvärtom. Andra vågen kom och nu är Skåne hårt drabbat. Alla på mitt jobb jobbar hemifrån så mycket det går, utom min avdelning. Dom som bestämmer har fått för sig att vi inte kan, det har pratats om att de som pendlar längst kanske ska få göra det. Men inget händer och jag åker tåg varje dag till och från jobbet. J kom hem i oktober och lyckligtvis blev det ett högskoleprov trots allt, som han skrev med gott resultat och nu blir det studier i Lund efter jul.
Jag hade planerat att fira jul med Dante och familjen i Stockholm men har insett att det inte är läge att åka iväg. Känns väldigt trist att inte ha träffat mitt barnbarn på ett helt år. Tänk om jag vetat det när jag var uppe förra julen. Nu blir det jul hemma. Försöker känna tacksamhet ändå att man inte blivit sjuk. Förhoppningsvis lättar allt och kanske att jag kan träffa Dante i vår.
Idag sa jag god jul när jag gick hem. Är tacksam att jag har en veckas ledighet framför mig. Denna veckan har jag haft extremt svårt att komma upp på morgnarna och sovmorgnar känns nu väldigt efterlängtade. Vet inte när jag var så här trött sist. Ska försöka ta mig ut när det är dagsljus i veckan varje dag. Kanske börja äta d-vitaminer?
Vi får fina julklappar från regionen i år. Det är ett tack för att vi härdat ut detta år. Man kunde välja mellan en massa saker och jag blev glad när jag hittade ett bäddset i 100% linne. Det har jag velat ha länge men tyckt det varit för dyrt. Lavendelfärgat valde jag. Passar ju bra nu när jag tänker sova mycket framöver.
En del saker har sysselsatt mina tankar idag. Jobbar man för att leva eller lever man för att jobba? Jag jobbar för att kunna betala min hyra, lån och räkningar. Förhoppningsvis ska man också kunna unna sig lite roligare saker som att gå ut och äta eller åka någonstans emellanåt. Sen vill man såklart ha ett meningsfullt jobb och trevliga arbetskamrater. Om man inte varit beroende av sin lön hade man väl ändå velat göra något vettigt av sina dagar. Just nu känns det som jag lever för att jobba. Det beror såklart på pandemin och att man just nu lever väldigt begränsat. Arbetsdagen idag har varit av det tyngre slaget. Vi brukar turas om att ha en skitdag då man nästan bara får jobbiga samtal. Idag var det min tur. Sällan har jag blivit så utskälld och jag brukar inte ta åt mig så mycket men det gick inte att låta bli idag. Vi brukar stötta varandra och mina kollegor är jättebra men det är inte roligt att avsluta veckan så. Nu har jag en vecka till och sen har jag en ledig vecka. Ska bli skönt att få sova. Ser inte särskilt fram emot julen detta året. Det konstigaste året vi haft.
Jag famlar efter ljuspunkter. Kom på en igår, jag har inte haft något jobbigt migränanfall sen i juni månad tror jag. Det är jag jättetacksam för. Annars är det ont om ljuspunkter. Jag börjar bli deppig. Veckorna ser likadana ut hela tiden. Bara gå upp tidigt, åka till jobbet, åka hem. Helgerna gör man ingenting på. Bara fixa hemma med tvätt och städning. Träffar inte någon att utbyta lite tankar med. Inget att se fram emot. Ja det låter hemskt gnälligt. Känner ingen vidare glädje på jobbet heller. Får bara försöka härda ut.
Längtan efter arbetsveckans slut är stark varje vecka, jag längtar också efter lite jullov. Ska jobba två veckor till sen är jag ledig en vecka. Det har varit en jobbig höst, det går inte att jämföra med den avdelningen jag var på innan och dom jobbiga arbetstiderna men vi har varit underbemannade på denna avdelningen ända sen i våras. Kanske tur att det varit lite lugnare i och med Corona.
Ja nu är det andra advent i helgen och tiden bara rusar iväg. Igårkväll snöade det rätt mycket men det hade smällt undan till morgonen. Ska försöka ha en vilsam helg. Sova ut på morgnarna och dricka mitt kaffe i lugn och ro.
