Men... vad tittar du på egentligen??

Bebis med katt och dagens valp, välj själv vilket du skulle vilja ha.

Usch detta är inte roligt. Jag ska väl egentligen inte klaga, barnen har haft hög feber, sonen 40 grader, jag har nog inte så mycket feber om jag har någon alls, men är hängig, ont i halsen, huvudvärk och jättetrött. Blir till att stanna hemma imorgon. Det är aldrig roligt, jobbigt att lämna över saker till andra på jobbet, alla är lika stressade och pressade. Men vad ska man göra? Går man dit sjuk smittar man en massa andra och jag orkar inte jobba om jag är dålig. Hade man bott nära sitt jobb hade det varit lättare att gå dit och göra undan det värsta, men jag hatar att åka buss och inte må bra, resan känns jättelång och jag mår inte bra alls.
Dagens outfit: Svarta cityshorts, vit Odd Molly-blus och grå stickad väst, svarta höga stövlar.

Så här vackra naglar fick min dotter efter att ha varit på salong i Hässleholm. Tog tre timmar, så jag fick vandra omkring i staden... men det var sol och härligt väder så det var helt ok. Tok en fika, strosade runt lite, och minsann shoppade jag.... igen.... en blus och en kjol på H&M.
Idag har jag varit sådär jättenyttig som man kan vara på söndagar.... om man orkar, vilket händer någon gång om året.... har städat hela huset, badrummet, strukit en massa kläder, hunnit med en skogspromenad i det fina vädret, sytt i knappar i både min cerisa ullkappa och gråa ulljacka, och t o m bakat en sockerkaka.

Bilderna talar för sej själva

Några senkomna bilder från Jukkasjärvi

Överst ett gäng glada tjejer i Kiruna, jag i mitten i vit dunjacka
Till vänster en av sviterna som designats av en konstnär, undertill Åsa och jag i baren, obs glasen är av is

Kanske är det först när man upptäcker hur skört livet är som man lär sej att uppskatta det. På riktigt. När man ser någon närstående tappa greppet i tillvaron. Kanske för en sekund kunna förstå hur mycket oro och smärta det kan ge.

Obehaglig sanning?

Fastnade för en artikel ur sydsvenskan.se idag den 6/3:

"En sanning av det mindre smickrande slaget serverade oss författaren Suzanne Brøgger i den oklippta intervjun i litteraturprogrammet ”Babel”.

”Grådighed”, sa Suzanne Brøgger med eftertryck. Ja, vi har den i Sverige också, men här kallas den Girighet. Mer än någonting annat är det girigheten som har släppts ut i full frihet i vårt samhälle. Det materiella begäret har alltmer ersatt det begär som finns i kärleken, menar hon.

I det materiella begäret sätter vi inte alls lika mycket på spel som vi gör i kärleken. Att vara konsument är trots allt en ganska opersonlig livsuppgift: vi väljer, betalar och går, väljer, betalar och går. Igen och igen. När vi älskar riskerar vi däremot att mista oss själva. Om kärleken är en lek, så är det av det mer allvarsamma slaget. "

Idag har det varit en mycket lyckad shopping. Vaknade rätt tidigt så jag kom i väg till Novalund i hyfsad tid. Hittade en rosa kofta med stora knappar och en grå kort sweatshirt-kofta, också med stora knappar, på H&M. Fyndade ett par skor på Bianco Footwear, ett par sandaler i skinn för bara 200:-, hög kilklack, köpte sånt här silikon-inlägg man kan flytta mellan skor som är rätt höga som ska göra att det blir skönare att gå i dom. Ett stickat vitt linne med spets på Benetton, som har väldigt mycket snyggt just nu. Nästan min favvo-butik efter mq:s otroliga flopp när det gäller årets vårkläder. Hade spanat in en kjol i Benettons krstd-butik som tyvärr inte fanns i rätt storlek i Lund, en vid brun med rosa mönster på. Damen i affären ringde till Center Syd i Löddeköpinge och ett trevligt äldre par ritade en karta åt mej för hur jag skulle hitta dit, så efter att ha ätit wokad kyckling med nudlar åkte jag dit. Vad kul! Ett shoppingcenter till. Tror jag varit där en gång för länge sen. Där fanns kjolen i rätt storlek så den köpte jag. Och en stor vit skjorta på Esprit också. Tog en kopp kaffe där innan jag drog mej hemåt. Och ikväll, tro det eller ej... har jag en barnfri kväll. S är hos sin pappa, J hos sin kusin.
Dagens outfit: Jeans från H&M, vit spetsblus från mq.

Måste ha, han hade förgyllt mitt liv

Underbara djur. Finns det nåt goare?

Åh varför hittar jag inte någon bra återförsäljare av Odd Molly, mq här i stan har slutat. Letar med ljus och lykta och försöker få reda på var i Stockholm jag kan hitta BRA sortering av Odd Molly, fanns lite på NK, men sist var där inget, hittade lite i en galleria på Söder, men det var väldigt dåligt med storlekar. Blir ju helt sjuk när jag hittade hela vårkollektionen på nätet. Känner inte riktigt för att beställa på nätet, man måste prova ut när det är kläder som kostar så pass mycket. Kanske skulle starta nåt eget? Ha en liten butik full med Odd Molly-plagg... vilken dröm.

Min dröm just nu i denna stund är att få en helg helt för mej själv, varför inte i Stockholm. Bara dra iväg, äta gott, shoppa, ta hand om mej själv, läsa mycket, sova mycket, inte ha en enda person som förväntar sej något av mej. Kort sagt – bara tänka på MEJ SJÄLV. Kolla in lite nya vårkläder och -skor. Bli inspirerad och få längta efter våren. Tyvärr inte genomförbart, lägenheten i Stockholm är under renovering. Får bli en minitrip ner till Nova i Lund istället på lördag, få några timmar för mej själv. Man får nöja sej med det lilla.

Idag har jag bokstavligt talat varit insnöad. Snöade och blåste hela natten, jag hade tänkt ge mej av i morse men lyssnade på radion där dom avrådde från att ge sej ut, kollade på några hemsidor och det såg inget vidare ut. Så livsviktigt arbete har jag inte så jag har lust att riskera livet för att ta mej dit.... och inte ha en aning om jag kommer hem överhuvudtaget. Så det blev en dag hemma. Känns konstigt när det är helt oplanerat. Pulsade ut i snön för att gå och köpa vin, kan ju passa bra en kväll som denna framför brasan. Kändes som en spökstad, knappt en människa ute. Hoppas dock att jag kan ge mej av imorgon, har för mycket på jobbet för att det ska kännas bra att vara hemma en dag till.

Herregud vad dålig jag varit på att blogga. Har det inte hänt något alls i mitt liv den senaste tiden då? Jo.... men det känns som så personliga saker att jag inte kunnat blogga om det. H har jag väldigt svårt att släppa, och han mej. Börjar kanske vackla i mina, som jag trodde, fasta ståndpunkter. En sak har jag lärt mej, och det är hur lite man vet om livet och känslor. När man var 20 trodde man att man visste allt, nu vid 43 upptäcker man att man inte gör det och någon har sagt att man kommer så småningom att upptäcka att man aldrig kommer att ha svaren på allt. Livet är inte rätt eller fel, svart eller vitt. Bara att konstatera. Jag som trodde att man skulle bli klokare ju äldre man blev.... Om jag tittar lite framåt, en helg i mars ska dottern och jag åka till Malmö och bo på hotell centralt i stan, ska bli mysigt. Från fredag till lördag. På lördag ska vi äta god frukostbuffé och sen gå på stan och göra av med en massa pengar. För att sen titta på Apassionata, ska bli jätteroligt. Sista helgen i april blir det Stockholm igen. Då måste det ju vara VÅR. Det är väl ungefär vad jag planerat framöver.
Har kommit in massor av härliga vårkläder och -skor i butikerna. Kollar runt lite. Är besviken på mq, deras Stockhlms-serie som jag gillat så mycket känns enbart tantig, tråkiga kläder och tråkiga färger. Dessutom har dom slopat Odd Molly här i Kristianstad. Jackpot känns väldigt fräscht och fint. härliga färger. Donna och Ekbergs dam har ju snygga kläder men rätt häftiga priser, så det blir inte så mycket där.
Dagens outfit: Jeans från H&M, vit spetsblus från Jackpot, lila kavaj från H&M.

Så här lycklig kan man se ut när man får en kram av Markus.... Idol-vinnaren. Det kan jag förstå, jag hade gärna bytt plats med min dotter, men kände att det kanske inte var riktigt läge. 43-årig medelålders kvinna trånande efter en 23-årig kille.... inte riktigt ok.

Jaha, då har man upplevt ishotellet i Jukkasjärvi. Det var verkligen en upplevelse. Började i fredags med flygfärd till Kiruna, fantastiskt att komma fram och se all snö, det har inte snöat så mycket där uppe så här tidigt sen någon gång på 50-talet. Efter installation på Scandic hotell mitt i Kiruna centrum fick vi besöka Lousavaara gruva. Det var en upplevelse att komma så långt ner under jord. Där finns 400 km väg där nere. Det är oftast inte som man föreställt sej, att någon står med hacka och försöker få loss järnmalm.... numera sitter man i en kontorsskrapa ovan mark och styr stora arbetsfordon med joystick. På kvällen var vi i en kåta med levande eld och drack vargtass (vodka plus lingondricka) innan vi åkte till en fin restaurang och åt en ypperlig middag. Förrätten var röding och huvudrätten renkalvssadel. Efter detta var jag trött eftersom jag hasat mej ur sängen kl halv fem på morgonen. Resten av sällskapet drog vidare. Kl 01.15 på natten vaknade jag av att hotellet skakade.... varje natt vid den tiden spränger man i gruvan. Morgonen efter åt jag frukost med utsikt över snöklädda berg, fantastiskt. Dagen tillbringade vi med skotersafari i -34 graders kyla. Vi hade massor av kläder på oss, förutom underställ och ett lager kläder till fick vi låna stora overaller, stövlar, vantar och rånarluva under hjälmen. Efter detta gick det inte att känna igen varandra.... fyra timmar åkte vi sen i den fantastiska naturen. Man blir nästan religiös. Vilka otroliga vidder, berg, träd, renar, hundspann och fantastisk himmel, har väl aldrig sett en blåare himmel. Köra skoter är jätteroligt, lite incidenter hände med omkullkörningar och när vi körde över Torne älv fastnade bland annat jag.... det var lite otäckt. Det berodde på att det snöat jättemycket och inte hunnit sjunka ner riktigt så det kändes som att fastna i en vak. Lite jobbigt var det för guiden att dra loss oss, men till sist gick det. Efter skoterfärd och mat i en kåta tillagad av guiderna var det dags för rundvandring i det fantastiska ishotellet. Man kan inte fatta att hela hotellet är uppbyggt av snis, som de kallar det, snö och is blandat. Där finns ett antal sviter som konstnärer har inrett och smyckat med is, drink i isbaren fick vi också, t o m glasen var av is. Vi åt på en riktigt fin restaurang igen i Jukkasjärvi på kvällen, fantastisk meny med bland annat vildsvin och glass med varma hjortron till. Efter det var det dags att hämta ut sin varma sovsäck och jag och K delade rum. Jag hade underställ, som det var sagt att man skulle klara av att sova i, mössa och tryckte mej ner i sovsäcken ovanpå en säng gjord av is och renfällar. Men jag hade svårt att hitta någon bra ställning, man ska sova med mun och näsa utanför sovsäcken för att inte kyla ner den genom att andas i den, men det gick inte alls. Jag kan inte ligga på rygg utan låg på sidan och försökte hitta en sovställning. Frös.... frös.... och frös. Tog på mej ytterligare en tröja, försökte igen.... jag måste ha slumrat till då och då, men någon längre sammanhängande sömn blev det inte. Mitt i natten reser K sej upp med mössa och glasögon på och förkunnar att "nu är detta inte mysigt längre".... kunde inte annat än hålla mej, tyckte egentligen inte det var mysigt alls.... enbart påfrestande. Vi avslutade Jukkasjärvi-vistelsen med ett besök i deras fantastiska kyrka och besök hos tama renar. En otroligt händelserik resa och vi har som vanligt jätteroligt ihop.

Konstigt det här.... livet går upp och ner. Känns nattsvart ena dagen för att sväva runt på romantiska rosa moln nästa. Har liksom fått tillbaka den där pirrande goa känslan i magen. Vet inte om jag upprepar mej och att det slutar illa denna gången också, men vad f-n.... man får ju satsa och våga för att eventuellt vinna, eller? Känns himla bra och roligt i alla fall.

Har drabbats av nåt virus, tyvärr inte något virus man blir glad, pirrig i magen och darrig i benen av, utan ett riktigt tråkigt med huvudvärk, feber och ont i kroppen. Känner mej så eländig. Och inget blev det av kärleken heller. Det är otroligt synd om mej just nu, eller?? Det handlar såklart inte om hur man har det utan hur man tar det, som en rolig hjärnkirurg en gång sa på en föreläsning jag var på. Man måste peppa sej själv, vara positiv, glad, och se ljust på sin tillvaro. Herregud, vad gör det att jag längtar efter någon att älska eller att jag har feber och huvudvärk? Det är ju sånt som går över. En som i alla fall är mej trogen är katten Svea. När jag sov i närmare ett dygn låg hon troget jämte mej hela tiden. Alltså... kan man få något bättre? Än kärlek från ett djur? Dom är alltid trogna, alltid glada, inget ojämt humör, inga krav. Dom finns alltid för dej.

Känns som om jag har nåt på g.... det pirrar i magen, hjärtat bankar.... Kan det vara möjligt? Eller slutar det med tårar? Ska man våga för att vinna? Gud så mycket klyschor det finns. Jag blir i alla fall alldeles varm och glad så fort jag tänker eller hör eller pratar. Usch... det är jobbigt. Ska jag utsätta mej för det igen? Eller sticka huvudet i sanden och intala mej själv att detta livet är det bästa som jag lever nu. Finns väl inga svar. Men vi kan i alla fall skratta ihop, det är ju hur viktigt som helst. Ja, livet är inte lätt. Men vem har sagt att det ska vara det?