Vi hade en kanin tidigare som hette Ludde. Tyvärr drabbades han av sjukdom och fick avlivas. Det är inte Ludde på bilderna men faktiskt ganska likt honom. Han var en väldigt speciell kanin. Han tyckte mycket om mej och jag om honom. Det bästa han visste var när man tog upp honom, man lyfter kaniner i nackskinnet, det gör inte ont på dom, jag brukade lägga honom på rygg i min famn, han var ingen liten kanin, och han njöt till max. Han brukade blunda och lägga sej tillrätta och den lilla nosen gick på honom. Egentligen var det dotterns kanin, men tyvärr tröttnade hon... både på att mata honom och att rengöra buren. Så gissa vem som fick ta över dom arbetsuppgifterna.