Pratade med en sjuksköterska på mammas boende idag. Dom tycker att mamma blivit sämre och det har jag också upplevt. Det känns så sorgligt, speciellt efter att ha hälsat på hennes bror i måndags och sett hur dålig han var. Den som är piggast är deras äldre syster som blir 87 i sommar, mamma blir 84. Men sen vet man inte, tillstånd kan förändras snabbt. Deras mor blev 95 år, hon bodde sina sista år på samma hem som min morbror nu bor på. Jag var så oförberedd på att han skulle ha åldrats så mycket när jag hälsade på honom där, som om jag inbillade mej att han var ungefär som innan. Men det kändes så konstigt att tänka att han bor där som hans egen mor tillbringade sina sista år. Det känns konstigt att tänka att dom inte kommer att finnas så länge till, det är ju generationen över mej och när dom faller ifrån är jag i den generationen som är äldst. Det är nog skillnad när man lever ihop med någon, tror inte ensamheten känns så stor då.