Varit på min morbrors begravning idag. Det blev en händelserik dag. Jag åkte till min moster R och min kusin G för att åka med dom. När vi kom fram till kyrkan så ser vi att min moster I (som min morbror var gift med) och min kusin I står alldeles stilla på gången fram till kyrkan. Jag undrade vad som hänt och ifall man kunde göra något, då var det som så att moster I trillat för några veckor sedan, men det hade gått över det onda hon hade, men igår hade hon liksom vridit till benet, haft jätteont hela natten och när dom skulle gå till kyrkan så bara tar det stopp, hon har extremt ont i sitt ben. Vi försökte få henne att sitta i en stol så hon kunde vila sej, men det gick inte. Kusin I fick iväg en väninnan till ålderdomshemmet i Färlöv för att låna en rullstol, vi andra gick in i kyrkan. En annan kusin som är läkare hade stark värkmedicin som dom fick i moster I och så lyckades dom få ner henne i en rullstol så hon kunde närvara vid begravningen. Så allt blev försenat. Begravningen var vacker, fin musik och känslosamt som det alltid är. När jag ska plocka fram min ros för att lägga på kistan så har jag ingen ros. Då har jag tappat den. Inte hela världen, jag kunde ju gå fram och ta avsked ändå. Efteråt skulle vi åka till Färlöv och ha en minnesstund, men dom fick ringa efter ambulans till moster I, hon kunde inte ta sej ur rullstolen. Stackars henne och vad dramatiskt allt blev. Stackars kusin I också, att vara orolig för sin mamma och så samtidigt klara av begravningen. Men hon åkte i alla fall till Färlöv och så följde några väninnor till henne med moster I till sjukhuset. Väl i Färlöv åt vi och drack kaffe, pratade mycket med G, min kusin, som jag inte träffat på så många år, men på nåt sätt tar man bara upp samtalet där man slutade... alltså man känner varandra jätteväl. Vi har ju tyvärr tappat kontakten, umgick mer när vi var yngre. Hon är fem år äldre än mej och fantastiskt vacker, man kan inte tro att hon är en dag över 40. Ja, det är känslosamt med begravningar men på ett annat sätt roligt att träffas, synd bara att det bara blir vid såna tillfällen. Men nu har vi lovat varandra att träffas, så jag hoppas det blir av. Känns ju som jag verkligen vill träffa min moster mycket också, alltså G:s mamma.