Det bara slog mig i eftermiddags - gud vad bra jag har det. Det brukar jag tycka för det mesta men känslan var så stark idag. E hörde av sig och ville hälsa på, hon skulle först hälsa på sin syster som hastigt och lustigt hamnat på sjukhus, hon har känt sig väldigt trött ett tag och ligger nu på hjärtintensiven. När E tänker bakåt märkte hon redan i somras att något hände med henne utan att någon riktigt förstod vad det var. Nu är hennes hjärtklaffar dåliga och dom vet inte riktigt vad som händer. Det är ju då när man hör vad som kan förändra livet som man inser att man måste vara rädd om det man har och tacksam över att allt är så bra.
Ska jobba hel lång dag på spa:et imorgon, börjar redan kl 9, jag tycker det är så roligt, älskar verkligen det jobbet. E ville bjuda på lite mat på kvällen, men jag tackade faktiskt nej, vet att jag är så himla trött när jag haft en sån dag, jag ska gå upp redan kvart i sex på morgonen och på kvällen är jag inget roligt sällskap. Dessutom vill jag gärna vara hos katterna när det smäller här.