Herregud vad likt min första perser, fina Svea. Förutom att hon aldrig skulle gått med på att man satte på henne en mössa...
Tilda försökte ihärdigt väcka mig i morse alldeles för tidigt men jag lyckades faktiskt hålla mig kvar i halvslumrat tillstånd. Så jag sov till klockan ringde halv nio. Glad över att ha en ledig dag, eller i alla fall jobbfri. Jag ska tvätta och städa och hämta J på Lister.
Gillar lördagkvällar extra mycket nu för jag tycker om både Så mycket bättre och Downton Abbey. Igår kände jag igen mig i Titioys resonemang om att inte klara relationsgrejen. Precis så känner jag. Kan dock sakna tryggheten i en relation när man har en osäker arbetssituation, men det är ju absolut en dålig orsak att vara i en relation, att bli försörjd. INTE min grej alls. Men jag tror inte jag ska oroa mig så mycket, stf varuhuschefen räknade upp alla tillfällen då jag kunde få jobba som sjukdom, semester med mera, så kanske löser det sig. Har räknat på hur många vi varit på avdelningen i höst också, om jag räknar rätt skulle det bli tre personer mindre efter nyår. Men det är ju ingen idé att jag håller på och räknar och funderar, det är ju inte mitt ansvar. A berättade att hon varit utan jobb några veckor vid den tiden i år men sen fått börja igen. Det är det här med att anmäla sig på af igen som tynger mig. Det är verkligen inte ett upplyftande ställe, tvärtom.