Om jag ska försöka summera tiden i Lund så har jag trivts väldigt bra med jobbet, jag har fått sälja och jag har fått använda mina kunskaper inom hudvård och annat som jag gillar. Början var tuff men jag kom in i det och jag trivs bra ihop med dom jag jobbar med. Men det har varit många negativa besked, mer negativa än positiva faktiskt när det gällt att få vara kvar. Men jag fick ändå vara kvar tack vare L. Sen har hon varit en ledstjärna för mig, jag gillar verkligen hennes sätt att leda en avdelning och personal, väldigt mjuk, snäll, trevlig, har gett feedback och tackat när man ställt upp och flera gånger sagt till mig att jag är en klippa och jag har så gott som aldrig sagt nej när hon bett om hjälp både att stanna kvar och att komma in extra. Det har lönat sig på det viset att jag kan använda henne som referens. Men jag funderar ändå på varför det ska vara så otroligt svårt att ha framgång inom arbetslivet, att en enda person kan rasera allt. Och att jag inte ens vet varför. Försöker tänka som min gode vän A brukar säga, att stängs en dörr öppnas en annan. Men det har stängts för många dörrar för mig de senaste åren. Jag vet inte hur många gånger jag ska orka komma igen. Fortsätta vara positiv, börja om igen, lära mig nya saker, lära känna nya människor. Jag är dessutom en vän av rak kommunikation, gör jag något fel vill jag att man säger det till mig så jag kan ändra på det. Det där konstiga sättet att kommunicera på som jag är med om nu förstår jag inte alls. Att linda in saker och ge dubbla besked, jag fixar det inte.
Jag ska försöka ta EN enda dag i taget, skjuta undan oron och försöka vara glad över livet.