Tankar

Nu är det snart ett år sen jag slutade jobbet som jag tyckte var så roligt och trivdes så bra med. Det var visserligen tufft i början och det var inte någon bra stämning, men det vände. Sen fick vi en sån himla bra chef som jag också tyckte mycket om och som verkligen uppskattade att jag hade utbildning och som flera gånger sa att jag var duktig. Men tyvärr blev det omorganisation och hon fick sluta efter bara två månader och sen var vi tre till som fick sluta på den avdelningen. Två av oss med bra utbildning och en som varit inom kedjan tidigare. En tjej blev kvar, en ung tjej utan någon som helst utbildning och kunnande inom branschen. Och vi andra fick ingen som helst förklaring. Nu såg jag att dom varit ute på julfest och såg bilder och den tjejen är kvar och massa nya ansikten. Konstigt nog känns det fortfarande, fast jag borde vara glad över att inte vara på en arbetsplats där man så dåligt värdesätter personalen. Men jag har tagit stryk av det. Jag går liksom och väntar på att det ska upprepas, att jag inte värdesätts och det gör mig osäker och ger mig ångest. Jag hatar det här med att man inte heller är rak och pratar utan att man ska gå omkring och undra och inte veta. Men jag får nog acceptera att det är så här inom arbetslivet, speciellt inom handeln. Det är korta anställningar, extrajobb, timanställningar och speciellt inom skönhetsbranschen väldigt hård och ibland ful konkurrens. Jag blir påmind hela tiden. Ibland kan jag tänka att jag ska driva det vidare, för det är helt galet att man väljer bort personer med utbildning och väljer någon ung outbildad, det är åldersdiskriminering i flera fall. Men jag orkar inte. Jag försöker istället värdesätta andra grejor. Jag går min egen väg, som jag så ofta gör. Försöker fokusera på det som är bra, att jag lär känna bra människor, att jag försöker leva mitt eget liv precis så som jag vill leva det.