Har jobbat i butiken i Lund idag, skönt att komma iväg till en annan stad. Fick ett sms från E att hon hittat en restresa till Kreta imorgon, härligt. Hon lär ju få lite värme.
I morse när jag gick upp möttes jag av en strålande sol och blå himmel. Dessvärre kommer det nog inte att hålla i sig. Men det var en speciell känsla. Jag har inte orkat bry mig om vädret denna sommaren, det har hänt för mycket för att det ska spela någon roll. Men jag förstår om människor som har semester och planerar att vara hemma i Sverige är ledsna, vi behöver sol och värme.
Har haft en härlig dag hos kusin I idag i Malmö. Hon köpte en lägenhet på Ön i Limhamn för två år sen med fantastisk utsikt över Öresund och bron, lägenheten var ljus och fin med två våningar, så härlig. Vi åt god lax och fikade sen och pratade och pratade. Det finns liksom mycket att prata om. Jag gick en liten runda i Malmö innan jag tog tåget hem, köpte ett par byxor på Åhléns till priset av 104 kronor, 70% rabatt och ett par svarta Vagabond-sandaler till halva priset. Behöver bra skor inte minst när jag ska åka till Japan i höst.
Fick ett sms av M i morse vid fem att hon var sjuk och inte kunde jobba idag, T kunde inte komma in så jag har jobbat ensam. Det har varit mycket kunder och jag fick ungefär 10 minuter då jag kunde slänga i mig en macka. Så här är det meningen att vi ska ha det sen, om jag nu är kvar, på söndagar. Det känns inte helt ok. Jag har inte alls hunnit med vad vi planerat idag. När jag skulle gå hem körde jag ut siffror sen vi öppnade, jag har sålt mest av alla i pengar, flest varor och haft flest kunder och högst snittkvitto av oss tre. Jag VET att jag gjort ett bra jobb, men jag känner inte för det mer. Får man inte uppskattning utan bara skit så är det inte värt det. Jag har ställt upp mest av alla, tagit EN semesterdag på hela sommaren. Imorgon ska jag jobba mer än planerat, alltså, jag börjar bli mätt. Jag är dessutom rätt arg. Det är ingen bra kombination.
Det har varit helt hysteriskt på jobbet idag, det är ju halva reapriset så det blir ju väldigt billigt. Men det blir sån otrolig röra, man hinner inte hålla snyggt. Kändes inte riktigt ok idag, min arbetskamrat stod säkert en halvtimme och pratade med en hon kände. Det var otroligt mycket att göra, jättemycket folk och då kan man helt enkelt inte göra så. Jag är ju inte den som säger till, jag tycker man borde fatta sånt själv. Jag funderar på om jag ska satsa på ett jobb måndag-fredag eller vara ledig en dag i veckan och alla helger. Det är skönt att vara ledig helger, man kommer inte ifrån det. Jag jobbar ju extremt mycket helger, tre i rad nu. Jag är trött, som jag skrivit innan, det har varit extremt jobbiga veckor. Det har tagit all energi ur mig och nu när det dessutom blivit struligt på jobbet känner jag att min gräns är nådd. Hur länge orkar man hålla på så här? Det är femte sommaren på rad jag jobbar utan nämnvärd semester. Och all oro med hur allt ska gå.
Ja då är det dags att jobba här i stan några dagar, var ju i Lund igår och jag trivs där. Jag gillar att sälja väskor och andra restillbehör. Fick ett sms sent, jag hade faktiskt somnat, från chefen där om jag kunde jobba på måndag, men det kan jag ju tyvärr inte. Usch, jag funderar alldeles för mycket på det här. Önskar jag hade mer i mitt liv så det inte bara handlar om jobb. Eller det var kanske fel uttryckt, det är inget fel på mitt liv, jag är tacksam och glad för hur jag har det, men jag är ledsen över att det ska vara så förb svårt att hitta rätt inom arbetslivet och få känna lite trygghet. Jag har lärt mig att försöka leva i nuet och inte blicka framåt för långt men det hade varit skönt att få lugn och ro, att veta att jag också kan få ihop lite semesterdagar att få vara ledig på. Utan att ekonomiskt gå back. Ja, det kommer väl att ordna sig någon gång hoppas jag. Igår köpte jag en resväska till min Japan-resa i alla fall. Det blev dyrare än jag tänkt mig men jag tror det är bättre att köpa en bra väska, jag valde en Titan där man har sju års garanti och där man får ev flygskador på väskan fixade utan att behöva blanda in flygbolag. Det är en jättefin väska och nu ser jag väldigt mycket fram emot Japan, det är faktiskt bara drygt två månader tills jag åker!!!
Mitt humör är lite bättre idag. Har varit uppe på stan, var och lämnade cv på ett ställe, dom söker någon yngre egentligen, det jobbar redan två där i min ålder men chefen tyckte jag kunde komma med cv:t ändå. Var en sväng inne hos T i en butik som vet att jag söker annat, hon tyckte jag skulle komma in och vi pratade en stund. Sen gick jag förbi en butik som hade en lapp i fönstret om att dom sökte personal, så dit har jag också hört av mig. När jag går på stan så känns det ju osannolikt att jag inte skulle kunna få tag på något annat, jag kan ju tänka mig att pendla också. Så det känns inte hopplöst idag. Var sen på Le Croissant och fikade. Har tyvärr känt av lite migrän, mitt öra krånglar som det brukar innan jag får en attack, tog en ipren när jag kom hem och sov. Känns bättre nu. Nu kommer jag aldrig att kunna somna ikväll.
Idag har vi varit hos vår vanliga veterinär. Hon undersökte Zelda och vi bestämde att vi ska avvakta, jag ska fortsätta med det här fodret som ska vara skonsamt och så fick vi lite medicin med oss hem som ska kunna hjälpa om det är magkatarr t ex. Hon väger ju så himla lite, bara 2,4 idag. Men hon har ju mindre päls nu men lite har hon nog gått ner i vikt och hon har ju hållt på att kräka i ungefär varannan dag i över två veckor. Men det ska upphöra om i alla fall två-tre veckor annars ska vi återkomma. Har precis gett henne lite flytande i munnen med hjälp av en spruta, det är verkligen inte lätt att ge en katt medicin, hon lyckades krångla sig ur mitt grepp en gång och sprang och gömde sig varje gång jag gick mot henne, men jag är envis och till sist vann jag.
Usch vilken dag. Zelda har varit lite konstig i magen ett tag, hon har alltid haft känslig mage. Nu har hon i ca två veckors tid kräkts ungefär en gång varannan dag. Jag har provat att byta foder men det har inte hjälpt. Idag ringde jag min veterinär för att få rådgivning och dom tyckte det var för länge som hon mått dåligt och sa att katter är experter på att dölja hur dom mår. För hon har ju varit som vanligt, lika "snackig" och sprallig och kelen som hon brukar vara. Veterinären hade ingen tid idag så jag ringde djursjukhuset i Hässleholm som också tyckte jag skulle kolla upp det direkt. Så jag körde dit. Vi satt där i nästan fem timmar utan att få träffa någon veterinär. Dom var underbemannade och det kom hela tiden in akuta fall. Så till sist gav jag upp, det skulle ta flera timmar till trodde dom när vi hade suttit där så länge. Jag fick en tid imorgon hos min vanliga veterinär och T är så snäll och går in och jobbar eftermiddagen för mig. Suck. Hade ju kunnat haft en bättre dag idag. Det var meningen att vi skulle träffats några tjejer från tidningstiden och tagit en fika, men det får bli en annan gång.
Det känns nästan som sensommar redan i luften. Skön känsla. C hade lagt upp bild från kyrkan och skrivit så vackert och tackat alla, tårarna rinner. Har jobbat tre timmar. Idag tillsammans med T, L hade berättat för henne också förra veckan hur det ligger till. Hur missnöjd chefen över är. Och jag blir bara utmattad. Orkar inte höra det här mer. T säger att hon sökt sig därifrån om det nu inte var så att hon väntar barn. Det är det ju ingen mer än jag och M som vet. Usch vilken soppa allt är.
Det har varit en underbar helg i Stockholm. Jag blir alltid så glad när jag kommer upp, bara jag kliver av tåget eller flyget så fylls hela jag med en lyckokänsla. Det är så konstigt. Men det är väl för att jag älskar större städer och för att det är ren avkoppling för mig. E mötte upp mig vid tåget i fredagseftermiddag. Vi gick på stan, promenerade bort mot Östermalms saluhall, smet in i lite affärer, promenerade vidare över Nybroplan och mot Gamla stan. Där satte vi oss på Stortorget, njöt av vacker musik, E bjöd på ett glas rosé och så satt vi och bara toknjöt!! Gick vidare efter ett tag, genom Kungsträdgården, åt sen på Pizza Hut och förberedde oss för att möta lilla S som kom med tåget efter att ha varit hemma på begravning av C:s mamma. Tåget var försenat så först efter kl 22 kom det. Då åkte vi till Odenplan, E gick till sitt vandrarhem. Och vilken lägenhet S bor i, my god!!! En otroligt charmig fin femrummare, S bor i ett litet rum, jag fick sova i en stor säng. Bara köket var ungefär som halva min lägenhet. Herregud. Tänk att bo så. Lilla S fixade frukost på lördagmorgonen, vi mötte upp E och sen åkte vi till stan. Började med Söder, promenerade upp till Mosebacke torg där man sen har fantastisk utsikt över stan. Stockholm måste vara världens vackraste stad. Gick sen till Katarina kyrka. Vi tände ljus för C:s mamma. Vi har såklart pratat mycket om det som hänt, S har berättat om begravningen som var väldigt väldigt sorglig men också mycket vacker. Allt är så ofattbart sorgligt. Hela kyrkan var helt full, över 100 personer var med på minnesstunden. Hennes två döttrar går in i kyrkan hand i hand och alla är så väldigt ledsna. Allt är bara så fel. Men man vet inget om livet, det finns liksom ingen turordning, som förälder, hennes pappa är ju 86 år, tror man väl aldrig att man ska överleva sina barn. Hemska tanke.
Nu behöver jag omge mig med mina vänner, få positiv energi och boost. Har precis pratat med L, min vän från tidningstiden. Jag har berättat hur jag upplever det på jobbet just nu och precis som hon säger, vi är för gamla för att acceptera sånt här. Jag vill tycka det är roligt och trivas med mitt jobb, inte ha en klump i magen för att kanske en galge hänger fel. Egentligen tycker jag mest synd om L som precis börjat. Hon är helt knäckt, säger att hon aldrig upplevt ett liknande ledarskap. Ett ledarskap som går ut på att skrämmas och hota.
Har pratat mycket med L, min nya chef idag. Känner mig inte säker på att jag vill jobba med det här längre, inte hon heller. Kan inte gå så mycket närmare in på det, men jag är inte en person som tar emot vad som helst och det är inget mot L, tvärtom. Hon är en superbra tjej med många års erfarenhet inom det här, men hon håller på att tappa gnistan redan och jag förstår henne. Jag hade nog tagit mig en rejäl funderare om jag varit hon och det gör hon också. Tyvärr. Har diskuterat lite med min första chef och hon är bra. Jättebra. Nej, vi får se hur det slutar.
Åh vilken lång dag det varit idag, det har varit så tyst.
Det har varit tungt idag, C har lagt ut bild på sin mamma och skrivit om begravningen. Den blir på fredag, jag åker ju till Stockholm då, S åker ner på torsdagen och åker upp igen efter begravningen, så vi får vår helg ihop ändå. S är med C och hennes pojkvän idag, jag är så imponerad av S:s sätt att hantera det hela och hur mycket hon finns för C.
Har jobbat från öppning till kl 15, är jättetrött. Inte blev det bättre av ett smärre kaos när jag var helt ensam i butiken, kassan la av, vi har haft problem mer eller mindre hela tiden med den. Får till sist ringa supporten och ligga på golvet och leta efter kablar jag ska dra ut med fullt av kunder som vill betala, hur kul är det? Helt otroligt att kunderna står kvar och väntar.
Har varit i Sölvesborg idag, var och klippte mig först sen var jag på Ritz och fikade. Lite känslosamt eftersom jag nästan alltid träffade på L där när jag varit i Sölvesborg, L som dog i helgen.
Idag har jag jobbat från öppning till kl 15, det är en skön tid. Har tyvärr haft en kund som skulle köpa kläder till sin dotters begravning, varför ska det bli så när man tänker hela tiden på vad som hänt? Hon frågade mig mycket och jag försökte svara så gott jag kunde.
Det börjar sjunka in, det förfärliga som hänt. Vi pratar i telefon ofta, jag och S. Alla mina tankar är hos C och hennes lillasyster och mormorn och morfarn. Det går inte att föreställa sig vad de går igenom och livet känns så fruktansvärt orättvist. Man ska inte behöva uppleva att förlora ett barn, en mamma på detta sätt. Man ska inte behöva vara 85 år och begrava sin dotter. Det är så fel. Om det bara fanns något man kunde göra för att underlätta.
Det har hänt något fruktansvärt. S:s kompis C har mist sin mamma, hon hittades död igår. Det är helt ofattbart, S ringde igår och berättade och jag blev alldeles chockad. Det går inte att ta in. Troligtvis har det med hennes diabetes att göra, C:s lillasyster hittade sin mamma. Det är så oerhört tragiskt. En människa mitt i livet. Vi satt och pratade hela kvällen på festen för en vecka sen och en vecka efter dör hon. Så tragiskt och fullständigt meningslöst. Alla mina tankar är hos C och hennes lillasyster och mormor och morfar. Dom har mist sin dotter, sitt enda barn. S har ju känt C i hela sitt liv och har fått höra av hennes mamma att hon är som en extra dotter för henne, hon har också varit mycket hos mormorn och morfarn som varit så oerhört snälla och generösa mot henne. Detta kommer att ta lång tid att acceptera att något sånt kan hända.
Jag ska inte klaga, men varmt är det. Över 30 grader faktiskt. Orkar inte göra mycket. E var här innan, jag bakade en jordgubbspaj, sen hjälpte hon mig med att hålla katterna när jag klippte deras klor. Vi satt på balkongen men nu är jag inomhus, det är svalare i min lägenhet. På eftermiddagen kommer solen till balkongen och när det är så här varmt går det inte att vara där. Tur man bara kan slappa idag.
Det här är en liten kattunge och uggla som blivit kompisar, dom finns i Osaka i Japan. Kanske ska passa på och hälsa på dom också när jag ska dit i oktober.
Bilden är från italienska Verona, det är lika skön värme här som i Italien, det är härligt med sommar. Det var skönt att gå hem kl 15 idag, har hunnit med att ringa och gratta moster R på 91-årsdagen och så har jag vattnat på kyrkogården. Blommorna var fina trots rejäl hetta de senaste dagarna.
En dag kvar på mitt sjudagarspass, inte konstigt att jag är trött. Imorgonkväll ska vi gå ut och äta med vår förste chef. Härligt nu när det är så fint väder att man kan sitta ute. Sen har jag inget alls planerat till helgen och det känns bra, behöver verkligen vila.
Jag känner mig trött. Vet inte riktigt varför, jag jobbar förstås en hel del nu några veckor framöver, sju dagar i sträck i två omgångar. Hade jag fått välja helt fritt hade jag velat tillbringa några dagar på någon avskild plats, typ ett sommarställe nära vatten, ligga i en hängmatta och bara läsa och koppla av. Jag sover ju tillräckligt, så jag tror inte det är det tröttheten kommer av. Tror mest det är anspänning av olika slag. Dels lite av jobbet, jag har ju ingen säker anställning, vår första chef hoppade av rätt snabbt, gnäll från ledning och osäkerhetskänslor och lite för mycket skvaller kanske. Men jag slår det ifrån mig, försöker i alla fall, skulle jag inte få fortsätta så är det inte så mycket att göra, men det är väl känslan av osäkerhet som är lite ansträngande. Kände också lite efter helgen att jag är så ensam, att jag inte liksom gått vidare i mitt liv, jag lever ensam. Kan sakna den där tryggheten det ändå kan innebära att vara två om det är en bra relation. Jag är så ensam om mina bekymmer, har ingen att vända mig till.
Nu har sommaren kommit, i alla fall för några dagar. Det är underbart, jag solade lite på balkongen ikväll men när grannen började spela technomusik stod jag inte ut... det händer inte ofta, jag njuter av fågelkvitter för det mesta.
