Tisdag

Det börjar sjunka in, det förfärliga som hänt. Vi pratar i telefon ofta, jag och S. Alla mina tankar är hos C och hennes lillasyster och mormorn och morfarn. Det går inte att föreställa sig vad de går igenom och livet känns så fruktansvärt orättvist. Man ska inte behöva uppleva att förlora ett barn, en mamma på detta sätt. Man ska inte behöva vara 85 år och begrava sin dotter. Det är så fel. Om det bara fanns något man kunde göra för att underlätta.
Igår funkade inte hjärnan på mig, jag var avtrubbad, jobbade bara tre timmar här i stan tack och lov. Idag ska jag ge mig av till Lund för jobb i den butiken, det är inte heller så många timmar.