Måndag

Jag var vid mina föräldrars grav igår, pappa skulle fyllt 91 i lördags om han levt. Det var regnigt och blåsigt så jag var bara där en kort stund. Tänkte på min lilla mamma när jag körde förbi hemmet hon bodde på sina sista sju år. Läser om anhörigas berättelser om hur dom upplevt när deras nära blivit sjuka i någon demenssjukdom. Min mamma slutade känna igen mig rätt snabbt efter att hon flyttat till hemmet. Men jag ville ju ändå åka dit och bara vara nära henne en stund. Ibland orkade jag inte, hände att jag satt mig i bilen men klarade inte av att åka dit. Ibland när jag kom dit så satt hon ensam vid matbordet, det tog väldigt lång tid för henne att äta och jag antar att personalen behövdes någon annanstans. Det är nu ett och ett halvt år sen hon gick bort. Fast jag egentligen tagit farväl av henne tidigare så var det väldigt ledsamt när hon somnade in. Jag hade ändå i sju år levt med att hon bodde på hemmet och att jag kunde åka och hälsa på henne.