Nu ska jag snart ge mig av för att jobba. Återstår att se om jag kan försöka hålla mig undan stressen. Jag har varit rädd för att jag håller på att bli utmattad men igår när jag var ledig kändes allt bra, jag tar inte med mig stressen på min lediga dag utan kan verkligen ta det lugnt, det måste ändå vara ett gott tecken. S, min teamledare hörde av sig om jag kunde jobba igår men jag sa nej. Jag skulle ju klippa mig och sen hade jag tvättid. Det hade ju dessutom blivit 10 arbetsdagar på sträck och det vill jag inte. Jag har en f d klasskompis, vi umgicks privat också, som jag följer på fb och Instagram. Hon och hennes man har tagit ledigt från sina jobb och skulle tillbringa ett år i Frankrike. Dom har köpt ett hus där som dom totalrenoverar. Fantastiskt roligt att se. Nu är dom hemma och igår såg jag en bild där dom satt i köket hemma i Lund med sina två barn och åt middag. Då slog det mig. När träffades jag, J och S senast tillsammans? Måste varit i januari 2014. Lilla S åkte då till Singapore för studier och J bodde hos mig em kort period innan han flyttade till Japan och började jobba där. Vi har alltså inte träffats tillsammans på 4 1/2 år. Så konstigt livet blev. Vi som bodde ihop ensamma så länge. Ibland gick vi varandra såklart på nerverna. Men jag är ju van vid det här nu och blir nästan förvånad när jag ser familjer träffas på en middag hemma.
4 comments:
Så bra att du tackade nej för tio arbetsdagar i sträck hade blivit på tok för många! Det är säkert ett gott tecken att du inte tar med dig stressen hem.
Så blir det tyvärr när barnen inte bor på samma ort. Även om sonen bara bor i Stockholm så blir det inte att vi ses så ofta. Därför är jag tacksam för att döttrarna bor så nära. Sonen kommer ner nästa vecka till begravningen och min svågers femtioårsdag så därför åker jag inte upp på höstlovet veckan efter.
Kram och ha en dräglig arbetshelg nu.
Nej 10 dagar i sträck är inte något jag vill ha.
Det är ju vanligt idag att man bör en bit ifrån varandra. Man kan ju ha bra kontakt ändå på alla möjliga sätt idag.
Kram
Det måste verkligen vara kris om de ber dig jobba så många dagar i rad. Bra att du sa nej. Det är bra att kunna ställa upp ibland men det får inte gå ut över hälsan.
Jag känner mig lyckligt lottad som har mina barn i samma land och kan träffa dem med inte alltför långa tidsmellanrum. Men tiden går fort och jag förstår att tanken gjorde dig förvånad. Förhoppningsvis kommer det ett tillfälle inom en snar framtid.
Ps. Jag har inte kunnat kommentera alls på din blogg under min resa. Jag måste använda en annan webbläsare än den vanliga för din blogg och det har inte funkat på min lilla surfplatta. Men nu är jag hemma så nu ska jag ta igen det bit för bit :)
Vad roligt att du kan kommentera igen!
Ärligt tror jag inte dom hade riktig koll på att det hade blivit så många dagar i sträck för mig.
Kram
Post a Comment