En bild på min första perserkatt Svea och lilla Zelda.Nu har rörmokarna varit här på morgonen, jag gick omkring i min linnemorgonrock med kaffemuggen i handen. I värsta fall får man ta upp mitt hallgolv för att hitta läckan som dom hittat i källaren. Suck. Inte nog med att stammar håller på att bytas så jag inte får använda vatten och avlopp i köket, nu ska det bökas i hallen med. Ja vi får se hur det blir med det hela.
Läser en del bloggar där kvinnor i min ålder berättar hur stressade dom känner sig och är nära utmattning. Tycker det är tråkigt, i vår ålder borde det inte vara så. Barnen är utflugna och man borde ha tid för sig själv. Många har påfrestande jobb där allt växer på hög om man är hemma sjuk någon dag. Jag är glad över att inte ha det så. Mitt jobb följer inte med hem, det ligger inte på hög om jag skulle vara borta en dag. Så var det inte i butiken heller. Just nu lever jag ett bekvämt liv, mår bra och har inget stressande som hänger över mig. Styr över min lediga tid helt och hållet själv. Inga måsten. Kommer jag hem trött efter jobbet kan jag lägga mig i soffan om jag vill. Inget med hus och trädgård som måste skötas. Jag har min lägenhet jag är så glad över och balkong med blommor, mycket mer lättskött. Ingen man som ställer krav. Sist jag träffade några väninnor berättade dom om jobbiga saker där en av dom t o m funderar på att separera. Bråk om "dina och mina barn" även om barnen är vuxna. Vuxna människor som är egoistiska och surar. Alltså sånt vill man bara inte ha i sitt liv. Vi är i den åldern att det borde vara harmoniskt och lugnt hemma. Och jag är så tacksam att jag har det så. Och det har jag valt själv. När dom beklagade sig sa jag: undrar ni varför jag är singel?
2 comments:
Det verkar som om du i alla fall kan vara ganska avslappnad trots hantverkare i lägenheten. Låter mysigt med morgonrock och kaffekopp :) Hoppas att stöket i hallen fixas lite snabbt.
Vardagsstressen finns nog överallt och i alla åldrar men jag håller med om att det är ganska enkelt att leva ensam. Men för min del skulle jag hellre ha det som det var. Ungarna får gärna vara vuxna och utflugna och hälsa på ofta men allt det andra saknar jag. Nu är det som det är och jag bestämmer helt över mig själv. Inte ens en hund längre. En sak har jag aldrig gjort. Jag har aldrig lämnat ut mina familjemedlemmar på det sättet. Är det så illa så att man inte kan vara lojal och hålla det inom familjen då är det nog lika bra att separera. Och är det så illa så förstår jag även behovet av att öppna sig och kanske be om råd. Men är man bara lite missnöjd efter ett gräl så tycker jag att man ger sin partner chansen att reda ut det innan man lämnar ut någon. Jag är ganska strikt med sådant när det gäller mig själv, förmodligen mycket mer än många andra. Kanske för att jag själv inte vill bli utlämnad på det sättet.
Men alla har vi olika sätt att hantera saker och jag vill egentligen inte döma någon. Har bara lite svårt att förstå. Men vi behöver inte fundera över sådana problem och det är faktiskt lite skönt :)
Kram
Jag förstår att du hellre hade velat ha det som innan. Du hade det bra med din man. Vi är ganska öppna med varandra när vi träffas. Man försöker ge varandra råd. Jag tror inte det handlade om ett enstaka gräl och ibland behöver man få ur sig saker. Man vill inte tynga sina barn, mannen ifråga är inte pappa till dom. Då är det bättre att prata med en väninna. Jag känner bara lättnad över att inte ha dom problemen.
Kram
Post a Comment