Dokumentären om Anders och hans kvinnor

Igår kollade jag på Anders, jag och hans 23 kvinnor på SvT play. En kvinna har gjort en dokumentärfilm om en man hon träffade via Tinder eller om det var en datingsida. Ni har säkert hört talas om filmen. Den var fängslande att se. Nahid, kvinnan från Iran som är en prisbelönt filmregissör, upptäckte att något inte stod rätt till och hon ville göra en film om honom, vilket han gick med på. Samtidigt var hon förälskad i honom och ville hjälpa honom ur sitt missbruk av kvinnor. Anders är närmare 50 år, gammalt tennisproffs och ser ut som Björn Borg som yngre. Långt hår, skäggig och vältränad. Jag kan förstå att kvinnor faller för honom för han var charmig och trevlig. Jag ska inte ge mig in på vad han kan ha haft för barndom eller diagnos men Nahid ville kämpa för att han skulle komma ur sitt beteende. Han gick hos psykolog och de gick tillsammans. Hennes barn och vänner rådde henne dock att bryta med honom. Hon bor i ett fantastiskt hus vid vattnet och det var mysiga stunder dom hade tillsammans, god mat, levande ljus och hon lyckades spegla deras närhet. Men hon kom på honom med att fortfarande ha kontakt med andra kvinnor trots att han bedyrade sin kärlek till henne. Det var smärtsamt att se. I slutet av filmen tog han kontakt med henne, han gick återigen hos psykolog och läste upp ett brev där han bad om förlåtelse och ville komma tillbaka. Hon gick dock inte med på det. Det är lätt att ha åsikter om Anders och hans beteende men det är nog inte ovanligt att en kvinna med känslor tror att hon kan omvända honom. Jag kan rekommendera att se dokumentären.