I veckan fick jag och Å på jobbet den strålande idéen att åka och hälsa på W som slutade sista augusti hos oss. Å köpte lite kaffebröd, vi "arrangerade" ett kundbesök och gav oss iväg till det sköna Listerlandet. Nästan framme höll vi på att krocka med två rådjur som sprang över vägen, hur skulle vi ha förklarat detta på jobbet om vi kommit några sekunder tidigare och kört på djuren? Framme hos W parkerade vi och gick och ringde på, men tyvärr... han var inte hemma. En granne dök upp och berättade att W och I inte var hemma, skulle inte komma förrän sent på lördagkvällen. Vi fick inte reda på var dom var, men Å skrev en lapp som vi la i brevlådan att vi varit där och skulle hälsat på men haft otur med vald tidpunkt. Sen åkte vi hem till mej och gjorde kaffe och fikade. Nu ikväll ringde W, jag blev så glad. Det är snart tre månader sen jag pratade med honom och vi som hade så bra kontakt och pratade varje dag. Han och I hade varit i Paris. Först hade han varit i London och sen hemma och vänt och åkt vidare till Paris. Det låter mysigt att gå i lite förtida pension. Hans almanacka var mer fylld än någonsin berättade han. Det var jätteroligt att prata med honom och jag/vi ska göra ett nytt försök snart att hälsa på.