Läste en text idag på svd.se som Göran Skytte skrivit. Han har varit med om två olyckor på kort tid där han varit nära döden. Det han skrev träffade mej rakt i hjärtat, kunde ha formulerat det själv:

"En djup kris, ett allvarligt olyckstillbud, en hjärt-infarkt, en konkurs, en skilsmässa, allt sådant ställer livet på sin spets. Lever jag verkligen som jag vill? Är jag den människa jag vill vara? Tar jag till vara all den rikedom som det innebär att ha ett liv? Eller slarvar jag bort det?

Både frågorna och svaren kan vara smärtsamma. De släpper fram det stora mörkret så att det blir natt i själen. Och många av oss vet att detta mörker kan bli tungt.

Mörker är frånvaro av ljus, och det är denna frånvaro av ljus som gör mörkret outhärdligt.

Men många av oss vet också att det i mörker ofta kan uppstå ett slags nytt ljus. I det nya ljuset får vi syn på en ny väg att gå, och man får ny mark under fötterna. Ibland på stigar och vägar som vi förr inte kände till, eller vägrade beträda. Och jag känner mig nyfiken på de nya vägar som nu kommer att öppna sig.

Dessutom är det passande nog så att julens innersta budskap på många sätt handlar just om detta ljus i mörkret."