Vilken underbar kväll hemma i S:t Nicolai-kyrkan. Jag tror att jag kommer att se tillbaka på denna tiden som något av dom roligaste åren när jag fick gå och lyssna på mina ungar och resten av gymnasie-kören. Det är som Gördis, deras körledare, sa: "Denna kören har otrolig kapacitet och man kan inte tro att det är en gymnasiekör." Det är så vackert så jag gråter. Dom är så duktiga, sjunger helt fantastiskt och speciellt när en kille som går i J:s klass sjunger solo, då rinner mina tårar. Han började sjunga O Helga natt när hans mobil ringde.... alla började fnissa och han svarade... då kom plötsligt treorna ner och började sjunga "Tänd ett ljus" a capella fast med text om sin körledare. Alla i kyrkan skrattade och Gördis mest av alla och hon fällde nog en tår också. Det är en tradition att treorna ska spexa för henne, men i år har hon en flicka i klassen som klagat och berättat för henne att det inte blev något spex i år, "alla var så tråkiga och ville inte hitta på något...." Ja, en underbar timme som man bara vill bevara i sitt hjärta länge.