Upprördheten är stor på den f d släktens sida. Jag är glad över att dom inte kommer åt mej längre, känslomässigt alltså. Varför är det självklart att ställa till med stor fest? När festföremålet själv är nöjd med en mindre tillställning. Varför ta för givet att den ena föräldern ska ta allt ansvar praktiskt och ekonomiskt? Varför ingen upprördhet när det gäller frånvaron av den andra föräldern? Att J fick fråga många gånger om att dela på kostnaden av studentmössan och att han inget svar fick. Varför ingen upprördhet över att den andra föräldern inte bidragit alls till J:s körkort? En kostnad på 23000 som J och jag fått lösa. Och den s k äldre generationen... där det finns en farmor som aldrig hör av sej till sina barnbarn, aldrig ett telefonsamtal ens. Men att inte vi ställer till med jättekalas, DET blir man upprörd över. Ja... det är synd om människan, eller hur var det det hette?