Har varit en deppig dag. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. En oro. Skulle inte läst den sorgliga bloggen. Känner mej ensam. Är ledsen över att inte ha någon att be om hjälp. När saker händer hemma som jag inte reder ut. E har varit här ikväll på ett glas vin. Hon har ju några syskon hon håller kontakt med och kan prata om saker med, några som hon upplevt saker med från sin barndom. Jag känner att min barndomsfamilj inte finns längre. Det är jag såklart inte ensam om, det är väl inte helt ovanligt i min ålder, alla har ju inte syskon. Att jag sen har både mamma och bror men ändå inte har någon familj kvar är ju sorgligt, men som E sa, man måste acceptera såna saker. Tror det blir bra att komma iväg några dagar, Annika och Kenneth är alltid så mysiga att hälsa på och så bra att prata med.