Idag jobbade jag för kanske sista dagen någonsin på jobbet jag haft i 27 år.... eller rättare sagt arbetsplatsen jag varit på i 27 år, jag har ju haft olika jobb där, som säljare har jag jobbat sen 2000. Det var inte bara jag som gick hem idag, utan två till men av olika anledningar. Lone ska ta över en kiosk ihop med sin syster och Josefin ska ha barn. Vi satt ute på gården och drack vårt eftermiddagskaffe när dom andra överraskade oss med en varsin bukett rosor. Bengt höll sånt vackert tal till oss. Jag kramade om alla och tackade för dom fina rosorna. Det är så konstigt, det känns inget alls. Inte vemodigt. Bara en förväntan och en glädje.
Den första bilden är det Lone, Josefin och jag. Jag ser lång ut, jag som är van vid att alltid vara minst. Men jag hade höga klackar idag.
Den andra bilden är den sista fikan... vi är inte ens halv styrka, kanske bara en tredjedel. Observera att Kerstin står på en stol bakom Bengt!!