Idag hände det som jag varit stolt över hittills att det inte hänt... jag sov över mej. Fattade ingenting när S kom och väckte mej och frågade hur jag mådde. Men jag hade helt enkelt glömt ställa klockan och halv fem är ingen tid som kroppen normalt vaknar. Nähä. Jag ringde skolan och sa att jag skulle ta ett senare tåg och vara med på eftermiddagslektionen, ville inte säga att jag sovit över mej, utan att jag inte mådde riktigt ok (som nog faktiskt stämde) men att jag skulle försöka komma senare. Det tyckte inte Sarah, som svarade, utan hon tyckte jag kunde stanna hemma och vila hela dagen. Jag var inte svår att övertala.