Kan konstatera att det inte är helt lätt att dela bostad igen när man vant sej vid att bo ensam. Min lägenhet är liten. Men jag hade inget alternativ, jag kunde inte behålla huset för att mina barn skulle ha kvar sina rum efter att dom flyttat hemifrån, jag mäktade inte med allt underhåll och allt jobb som krävdes. Tyckte att efter 10 år som ensam med barnen i huset var jag värd att få tänka mer på mej själv. Vid val av lägenhet var läget viktigt för mej, ville bo bra, centralt och då kostar lägenheterna mer, vill inte bo större i nån utkant, tycker att jag har rätt att välja vad som känns bra för mej. Men det är möjligt att det känns annorlunda snart, att jag kanske måste ha nåt större eller bo nån annanstans, vem vet. Men som det är idag måste man gilla läget. Så här är det nu.