Tuesday, April 16, 2013
Fick ett råd av L på mitt gamla jobb om jag inte skulle kontakta vår förra vd som nu fått ett jobb som vd inom ett kosmetikaföretag. Nja... jag blir ju alltid så.... vet inte hur jag ska uttrycka mig, känner mig påflugen, men hon har ju rätt, så jag skrev ett mail till honom där jag gratulerade till hans nya jobb och hörde mig för lite. Det tog ett par timmar, sen hade jag svar där han skrev att det var roligt att höra från mig och att han minns att jag tog denna banan, dom hade inga lediga tjänster just nu men han tyckte vi skulle hålla kontakten, och det kändes bra. Det är så många man inte ens får svar ifrån så det här blev jag glad för. Sen kom jag att tänka på allt vi varit med om. Vi har varit på flera galna resor ihop, han kom ju som väldigt ung till vårt jobb och blev marknadschef, jag gillade honom jättemycket. Alla säljarna och han och en annan chef åkte till Hamburg en gång ihop, som någon slags belöningsresa och herregud vilka tokigheter vi var med om, en gång var vi i Sälen hela avdelningen, vi bodde i en jättestor stuga ca 17-18 personer mitt i backen och ibland pratar jag och någon av dom som var med om denna resan och vi kan nästan inte sluta skratta åt alla galna saker som hände. Jag är ju ingen skidåkare, minns att han skulle hjälpa mig med pjäxorna och han slet och höll på och när vi var klara kom jag plötsligt på att jag glömt ta på mig mina skidbyxor, stod i bara joggingbrallor, det var ju bara att börja om, ta av pjäxorna igen som han haft så mycket besvär med, jag minns att han bara skakade på huvudet och gick iväg... på ett skämtsamt sätt. Sen när jag var i backen (fattar inte hur jag kunde ge mig upp i en av de värsta backarna sånt blåbär som jag var) klarade jag ju inte av att ta mig ner, jag bara trillade. Då skulle han hjälpa mig ner, han tog resolut tag i mig och satte mig MELLAN hans skidor, som ett litet barn, och sen åkte vi i sån fart så jag var helt övertygad om att vi skulle slå ihjäl oss, han var HELT slut när han kom ner, han hade verkligen missbedömt vilka krafter som behövdes till detta. Ja, jag skulle kunna berätta hur många historier som helst, jag börjar skratta för mig själv när jag tänker på allt vi varit med om. Det var en rolig tid, vi hade väldigt roligt ihop alla vi som jobbade där då.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hahhaha, du fick mej att skratta här åh va härligt det är med såna tokiga minnen :D
Du är ÄALDRIG PÅFLUGEN, glöm inte det..Det blir man när man inte ger sig, när man inte fattar :) att fråga är toppen!
Kramar Åsa
Tack för dina gulliga ord, ska verkligen försöka tänka på det, att man inte är påflugen, då hade han ju inte svarat så snabbt och skrivit att det var roligt att höra ifrån mig.
Kramar
Post a Comment