Mamma

Jag kan inte ens öppna minnespärmen jag fått om mammas begravning utan att tårarna rinner. Jag ska köpa tackkort idag och behöver räkna hur många jag ska skriva. Då läser jag min mosters vers på blommorna och den är så fin och jag ser moster framför mig när hon kommer pinnandes på gången upp till kyrkan och hur hon stannar och tårarna rinner på henne, jag går fram och kramar om henne och hon säger mitt namn. Här kommer versen:
"I min dröm är vi
ännu tillsammans
Där möts vi som vi
alltid har gjort
Där kan vi tala
om det vi aldrig
riktigt hann i tiden
som bara försvann"
Ett sista farväl
min kära syster

Och jag ser min mamma framför mig, frisk och stark och alltid igång, alltid glad och det är så jag vill minnas henne, min egen älskade mamma.