Sista dagen, man vet att den ska komma och så tänker jag på det hela tiden, sista dagen. Fy vad hemskt att behöva ta farväl av J och inte veta när man träffas nästa gång. Om några månader? Om några år? Ja, vi gick i alla fall mot ett tempel som är J:s favorittempel. Jättefint så klart, man följer små gånger som bär uppåt, hela tiden är det de mest fina upptäckter man gör. När vi klättrat högst upp står det en liten japansk tjej och bugar och sen berättar hon om templet på japanska. Slås av den här fantastiska vänligheten och hövligheten man möts av hela tiden. Här är det inte sig själv man enbart tänker på utan alla samarbetar för att det ska bli så bra som möjligt. Man sätter sig inte på ett säte på tåget och sätter sin väska bredvid, man flyttar sig så att alla ska få plats, man köar fint och respekterar varandra. Det är sånt vi skulle behöva mer av hemma.
Efteråt gick vi i mysiga kvarter med fina butiker, handlade lite med mig hem, presenter mest. J ville ta med mig till ett nudelställe som tydligen är jättepopulärt för vi fick köa en timme för att komma in, inne är det jättelitet och så genuint. Sen träffade vi damen som stod för studentboendet J bodde på som utbytesstudent. En underbar människa, hon hade köpt present åt mig! Hon pratade lite engelska, men mest blir det japanska med J och så översätter han. Vi fikade ihop på ett fint café sen gick vi mot tåget. Då möter vi en japansk tjej som pluggat i Lund som J känner, hon pratar lite svenska med mig! Vi åker sen samma tåg som Yoshida, damen vi träffat, hon går av lite tidigare och hinner säga till mig att hon finns för J. Och det är så underbart att veta att det är så, att det finns människor runt J som vill hans bästa och som ställer upp om det skulle behövas. Vi åker upp mot Stormbergen igen, kommer till den sagolika lilla stationen som är så vacker och där man kan bada fötterna i varm källa, det gör vi och det är så underbart. Sån skön känsla och vacker rogivande musik. På kvällen åt vi italienskt. Sen kommer det jobbiga att ta farväl. Jag måste packa min väska. Har satt klockan på ringning tidigt, J har ordnat att en taxi hämtar upp mig och kör till Kansai flygplats i Osaka. Jag äter frukost, taxin kommer på utsatt tid, en tjej finns i den. Vi kör och jag tycker det är lite konstigt att den plötsligt svänger in i ett industriområde men tjejen i taxin kan förklara för mig att vi ska byta till en större taxi. Jag slumrar lite i den och plötsligt upptäcker jag att vi stannat, jag frågar om vi är framme, en av passagerarna kan engelska och berättar att det bara är en paus, det är en timme kvar. Paus? Herregud kan man inte köra ett sträck till flygplatsen utan att ha paus? Sen är vi snart framme och jag får se lite mer av flygplatsen i Osaka denna gång och den är verkligen gigantisk. Jag handlar lite och går sen till mitt plan. Det går bra att flyga, det är visserligen lite jobbigt att inte kunna sträcka ut på benen men det går. Väl framme när vi ska landa i Helsinki, jag har väldigt kort tid där innan jag ska på nästa plan till Köpenhamn, så märker jag när vi går ner för landning att planet drar på och går upp igen!?? Då säger kaptenen att det var fullt på landningsbanorna och att vi ska cirkulera runt, hjälp!! Jag som har så kort tid på mig. Men vi landar, jag tar mig snabbt ut och genom säkerhetskontrollen men där tar det stopp. En nitisk finne påstår att jag inte kan ta min inköpta Chloé bodylotion i Osaka genom säkerhetskontrollen trots att jag förklarar att den är inköpt på taxfree och försluten i en påse. Nej, då påstår han att den ska ligga i resväskan. HUR ska man kunna lägga något i resväskan som man köper på taxfree? Då är ju väskan incheckad, hur dum får man vara?? Jag blir så sur, jag har gett 5700 yen för den och har inte lust att bara ge den till honom, står och tjafsar med honom men det hjälper inte och då har tiden gått så jag är extremt sen till planet. Jag rusar, vid passkontrollen säger han som sitter där något om min "shoe". SHOE??? frågar jag, är finnarna helt galna?? Men han ville bara säga att bandet på min rosett på mina skor gått upp och flaxar hejvilt men jag har inte tid med det, jag ska hinna med ett plan!! Vilket jag gör, men det var på sekunden, tror jag är sist på. Den sista flygresan till Köpenhamn är jobbig med skrikande barn, cigarettstinkande medpassagarerare plus att jag är så sur att jag blivit av med min bodylotion, egentligen små bekymmer men jag är trött nu. Framme i Köpenhamn slås jag av hur smutsigt det är, fullt av skräp på flygplatsen och spillt kaffe och allt och jag tänker på Japan och hur rent och fint och vänligt där är. Jag äter på Burger King, plötsligt när jag ska ta dricka kommer någon ur personalen farandes och tränger sig före och tar dricka till sig själv, jag är lite chockad, bara tanken på att någon i Japan skulle göra så är helt chockerande. Tar en latte sen i väntan på mitt tåg, det är iskallt ute. Framme i Kristianstad är jag rejält trött, det kommer ett iskallt regn och jag har tung väska så jag bestämmer mig för att ta en taxi hem. Ringer två taxibolag som inga har någon ledig bil. Så jag får gå hem, en man svär åt mig för att han får flytta sig en halv meter när jag kommer med min väska och jag är så deppig över att vara hemma. Ovänliga Sverige. Jag har varit ledsen i en vecka nästan för att allt gick så snabbt, det var så underbart, kommer jag att kunna komma tillbaka? Men nu har jag kommit in i det vanliga igen, kan titta på bilderna och vara glad över allt jag fått uppleva och inte känna sorg över att det är över. Roligt att prata med S som också varit där och som älskade det varje sekund lika mycket som jag gjorde. Skönt att känna likadant. Så nu är min Japan-vistelse över.
Kände mig så himla glad och tacksam när jag gick hem idag, gud vad bra jag fått det. Bra på jobbet och bra att gå hem på sådär 6-7 minuter. Glad över min lägenhet, jag trivs så väldigt bra och läget är verkligen bästa tänkbara.
Igår efter jobbet åkte jag och satte ljus vid graven, det hade börjat skymma så det var så fint på kyrogården med alla ljus. Idag har jag jobbat igen, var rätt trött i slutet på dagen, det är oftast väldigt lugnt efter kl 18. Jobb imorgon igen, undrar om det blir mycket kunder när det är helgdag.
Skönt att vara ledig. Var på stan en sväng, köpte två blommor, la till lite och använde presentkortet jag fick. Har tagit en powernap, ska snart steka köttbullar. Jag är så dålig på att komma på vad jag ska göra för mat, men blev sugen på köttbullar. Jag tycker det är skönt med en slapp dag, inga måsten och inga tider att passa. Sen jobbar jag fem dagar i sträck, hela helgen.
Idag blir jag ett år äldre. Jag var ju på Afternoon tea i lördags och blev bjuden av E, det var en födelsedagspresent. Sen har jag fått ett presentkort på Interflora av A. Lilla S har ringt, hon kommer hem om en månad. Annars har det varit en vanlig dag, jo förresten min söta moster R, 91 år, ringde och pratade in på min telsvarare! Har jobbat annars, men imorgon är jag ledig, skönt.
Har fått en bra rutin, jag går ut på promenad på förmiddagarna när det passar. Idag är det soligt, det blåser men är ändå en fin höstdag. Jag har lärt mig uppskatta det jag ser efter min Japan-resa så numera fotar jag även här hemma.
Gick en sväng upp på stan i förmiddags, skulle köpa foundation och ansiktsrengöring från Clinqiue på Åhléns och då fick man en stor gåva med produkter, brukar passa på när det är det för det är riktigt fina grejor man får. Sen vid kvart i två hämtade E upp mig för jag var bjuden på afternoon tea på Åhus gästis i deras vinterträdgård. Det var gott, herregud vad mätt man blev och fint att sitta där. Vi gick en liten runda i Åhus också.
Idag skulle jag jobbat från öppning till kl 16, en väldigt skön tid, dessutom en fredag och ledig helg. Men T ringde sig sjuk så jag fick vara kvar till stängning. Jag behöver ju pengarna, har inte haft någon betald semester när jag var iväg. Men nu ska det bli väldigt skönt med en ledig helg. Har träffat vår nya chef nu, hon verkar bra, det enda jag tänker är att hon kanske är för snäll, men vi får se hur det blir. Den nya tjejen har utvecklats mycket och det sa jag till henne idag, att hon är duktig, roligt att se. Sen får hon ju pluspoäng för att hon trodde jag var typ 35. Hahaha. Hon trodde det på allvar. Igår hade jag lite sms-kontakt med V, det finns människor som boostar ens självförtroende väldigt mycket och hon är en av dom. Vi jobbade ju ihop på Kicks i Hässleholm. Hon vill åka till Japan och det är väl ungefär fem till som sagt att dom vill det, så jag undrar om vi inte ska ordna en gruppresa med J som guide!? Hon berättade också att tjejen som blev anställd efter mig i butiken i Hässleholm nu fått sluta och att A sagt att hon önskade att jag kunnat vara där. Det blir jag glad av att höra. Men jag trivs bra nu och hoppas på kanske fler timmar nu när T ska vara gravledig.
Här kommer några bilder från den underbara lilla järnvägsstationen.
Sista dagen, man vet att den ska komma och så tänker jag på det hela tiden, sista dagen. Fy vad hemskt att behöva ta farväl av J och inte veta när man träffas nästa gång. Om några månader? Om några år? Ja, vi gick i alla fall mot ett tempel som är J:s favorittempel. Jättefint så klart, man följer små gånger som bär uppåt, hela tiden är det de mest fina upptäckter man gör. När vi klättrat högst upp står det en liten japansk tjej och bugar och sen berättar hon om templet på japanska. Slås av den här fantastiska vänligheten och hövligheten man möts av hela tiden. Här är det inte sig själv man enbart tänker på utan alla samarbetar för att det ska bli så bra som möjligt. Man sätter sig inte på ett säte på tåget och sätter sin väska bredvid, man flyttar sig så att alla ska få plats, man köar fint och respekterar varandra. Det är sånt vi skulle behöva mer av hemma.
Första bilden är på en robot som står och pratar och en liten japansk pojke tittar förundrat på.
Vi hade stämt träff med två arbetskamrater till J, detta hade dom planerat innan men när J sa att han inte kunde vara med för att jag var där så tyckte dom att jag skulle följa med och det var ju trevligt. Det var en man lite äldre än mig och en kvinna i 40-årsåldern, kvinnan pratade engelska men inte mannen. Jag märker att dom tycker mycket om J och det är ju roligt. Vi träffades vid ett tempel, där var det massor av folk för det pågick en risfestival och då har man rävar som symbol och då kan man ju undra varför, jo för rävar äter upp möss som äter på riset. Logiskt eller hur? Det var ett fint tempel som vanligt. Vi vandrade uppåt och uppåt och uppåt för ett berg, massor av trappor, jag var helt slut när vi till sist kom fram. Då hade man vacker utsikt över Kyoto och man kunde se porten som man börjat sin vandring vid och det var verkligen högt upp vi kommit! J:s arbetskamrater var väldigt snälla och generösa, de gav oss presenter hela tiden! Vi var denna dagen i södra delarna av Kyoto och det var okända kvarter även för J. Vi besökte ett destilleri som tillverkade sake. Sen åt vi på en väldigt fin restaurang och mannen som var J:s arbetskamrat bjöd på alltihop! När vi sen gick tillbaka till tåget hamnade vi mitt i en blomsterfestival med dans och trummor, det var häftigt. Vi var nog de enda västerlänningarna där! Senare hade J:s arbetskamrat skickat en hälsning till mig att jag inte skulle vara orolig för om något skulle hända (som det inte får) så finns det människor runt J som ställer upp och det blev jag så oerhört tacksam över.
Idag har jag varit ledig och då har jag passat på att åka till Sölvesborg, först klippte jag mig sen var jag på Ritz, som alltid. Det är förresten så vackert i naturen nu, det är ju bokskogar runt om i Sölvesborg och det är verkligen vackra färger på löven. Jag gick en runda på stan där som jag brukar, vackert väder, köpte ljus på Smaralda och en tröja till halva priset på mq. Sen blev det inköp av varmrökt lax på vägen hem.
Vi var ute och åt en kväll med en jättetrevlig arbetskamrat till J. Hon hade pluggat i USA så hon kunde engelska, det är inte helt vanligt att prata engelska annars. Vi gick till en jättetrevlig restaurang. Många restauranger är helt omöjliga att hitta om man inte vet att dom ligger där. När vi gick dit så gick vi jämte en gigantisk park där kejsarpalatset ligger. Kyoto var ju huvudstad i Japan i över tusen år och då bodde kejsarparet där. Numera bor dom i Tokyo men har kvar palatset i Kyoto.
