28 februari

Idag är det 30 år sen Olof Palme mördades, det har väl inte undgått någon. Många berättar vad dom gjorde när dom fick reda på det. Jag var ju ung då, bara 22 och jobbade på dagstidning här i stan. Jag skrev in journalisternas texter och jobbade den kvällen det hände, men hade hunnit gå hem. Så jag vaknade till nyheten den 28 februari. Faktiskt så hade vår tidning med nyheten som en av få tidningar, det var folk kvar på redaktionen när faxet kom från TT och dom lyckades göra om förstasidan. Jag vet vem som fick göra det, en av grafikerna och dom andra berättade att hans händer skakade när han skulle göra det. Alla var chockade. Det var en förfärlig händelse och helt overkligt. Jag var ju ganska ung men är glad att jag ändå hunnit uppleva honom för han var en alldeles särskild politiker. Jag och lilla S såg dokumentären på bio om honom som gjordes för några år sen och det var känslosamt. Oavsett vad man tycker om politiken så var han en människa som berörde. Jag beundrar honom för att han stod upp för de svaga, att han utmanade USA när det gäller kriget i Vietnam, han var helt orädd. Jag tycker också det är rörande när man intervjuar hans söner idag och dom ska berätta hur han var som pappa. Många reformer infördes under hans tid, t ex den utbyggda barnomsorgen som vi tar så självklar idag och som är orsak till att vi ändå är så pass jämställda jämfört med många andra länder.