Onsdag

Nu är det snart sex år sen jag köpte min lägenhet. Det var en pärs innan den blev min, budgivning där jag bestämt mig att jag bara skulle ha den. Vi var tre-fyra stycken som bjöd, det höll på en dag med nya bud hela tiden men till sist segrade jag och fick gå från jobbet direkt och skriva på papper. Så glad jag var!! Och det är jag fortfarande. Jag trivs så himla bra. Läget är helt perfekt, sex minuters promenad upp till absoluta centrum. Och ännu bättre nu när jag jobbar där också. Samtidigt är det lugnt och skönt här, jag har ingen gata utanför utan en park från min balkong, det är en gavellägenhet med mycket fönster. Enda är väl att jag kunde haft ett rum till, men jag har besök ett par gånger om året, det är ju onödigt med ett rum som står tomt då. Nu har jag en stor bäddsoffa som man kan sova i.
Drömmen är ju att kunna flytta upp till Stockholm när jag blir pensionär. Jag står i bostadskö och det är inte omöjligt eftersom det är ett antal år dit och seniorbostäder har inte alls lika lång kötid. Drömma kan man ju.