Bilden föreställer soluppgången i Lund i morse. Jag tog tåget 5.24 till Köpenhamns flygplats. J landade halv 7, jag var framme 7 men eftersom dom var 5 personer enbart i detta enorma flyg han bytt till i Singapore gick allt extremt fort, man får ju alltid stå och vänta på sitt bagage men här gick det snabbt. Så när jag kom fram till flygplatsen hittade vi varandra snabbt och tog ett tåg tillbaka. Det var ju knappt några människor på flygplatsen i Köpenhamn heller. Så konstigt allt är. Det är jätteskönt att ha honom hemma. Och vi kände igen varandra trots munskydd och att det var tre år sen vi träffades på riktigt. Han är jätteglad för att vara hemma. Det konstiga är att katterna verkar minnas honom, kan det vara möjligt?
10 comments:
Men åååh, vad härligt att få hem honom igen och jag hoppas att ni vågade kramas lite försiktigt. Ska han stanna hemma nu eller är det bara ett besök? Jag blir nästan lite rörd när jag tänker på att ni äntligen får träffas efter så lång tid. Jag har inte mina barn på nära håll men jämfört med Japan är det inga avstånd att tala om.
Jag är övertygad om att både katter och hundar känner igen de som de har träffat mycket tidigare. De tänker nog inte på den personen under frånvaron men minnet finns nog där när de träffas. Hur han luktar, låter och beter sig är nog väldigt bekant.
Njut nu riktigt mycket av att ha honom hos dig :D
Kram
Ja det var underbart att få hem honom, vi har undvikit att kramas. Det är inte bestämt ännu vad som händer i framtiden. Han ska skriva högskoleprovet och om resultatet går bra eventuellt börja plugga i januari. Men han har också fått ett jobberbjudande i Japan. Men han behöver inte bestämma sig än.
Ja Zelda har altid varit extra förtjust i J och det är ingen tvekan om att det finns minnen kvar hos henne. När hon var liten sov hon alltid hos honom.
Kram
Åh, så härligt att ha sonen hemma och jag kan mer än väl förstå din lycka! Njut nu av att få umgås även om framtiden inte är helt utstakad än.
Visst minns djur även om det har gått tre år, den saken är säker!
Kram
Ja jag njuter för fullt ☺
Jag är förvånad över djurs förmåga att minnas. Tre år är ändå en lång tid.
Kram
Ja, det är det men en gammal hund känner fortfarande igen lukten och rösten hos uppfödaren :D Djurs luktsinnen är mycket mer välutvecklade än våra.
Kram
Ja det är otroligt. Tydligen är katter lika bra på att minnas.
Kram
Men å så underbart kul att få hem honom. Sonen antar jag! Ja, djur minns. När vi bodde utomlands alla åren men våran första schäfer blev han alldeles till sig varje gång min mamma och pappa kom på besök.
Ha en fin helg!
Kram,
Anneli
Ja det är sonen som kommit hem från Japan!
Det är fantastiskt att djur kan minnas så länge.
Önskar dig också en fin helg!
Kram
Så kul att ha sonen hemma. Tre år är förfärligt lång tid att inte träffa sitt barn. Träffade inte somliga av mina på ett halvår när pandemin kom och tyckte det var en evighet...
Ja det är en förfärligt lång tid. Som tur är kan man prata och se varandra genom Skype. Men det är bäst i verkliga livet.
Post a Comment