Känns som om jag har nåt på g.... det pirrar i magen, hjärtat bankar.... Kan det vara möjligt? Eller slutar det med tårar? Ska man våga för att vinna? Gud så mycket klyschor det finns. Jag blir i alla fall alldeles varm och glad så fort jag tänker eller hör eller pratar. Usch... det är jobbigt. Ska jag utsätta mej för det igen? Eller sticka huvudet i sanden och intala mej själv att detta livet är det bästa som jag lever nu. Finns väl inga svar. Men vi kan i alla fall skratta ihop, det är ju hur viktigt som helst. Ja, livet är inte lätt. Men vem har sagt att det ska vara det?