Har blivit så lättrörd. Räcker att jag läser några rader så kan tårarna börja rinna. Läste om en tjej som jobbade som konsult inom medarbetar- och ledarutveckling. Hon träffar människor som tänker mycket på sin livssituation, som känner en tomhet och börjar fundera över om de lever det liv de egentligen vill. De kan sakna ett djup. En annan tjej berättar hur hon kan se hur människors villkor är (hon har gått igenom en del sorg) och känner igen deras smärta och svårigheter.
Jag tror ju jag är helt ensam om mina tankar, tänk om man kunde få kontakt med någon som känner liknande. Jag fattar inte hur jag ska klara mej utan samtalen med I.