Kärlekssorg... fy farao vad jobbigt. Inte min egen utan dotterns... undrar om det inte var bättre om det varit min egen? Det enda man kan göra är att lyssna, hålla om när hon gråter. Men usch vad det skär i hjärtat. Jag har förmånen att ha mina barn mycket, så gott som alltid, det är jättemycket glädje men så ensam man är om det som är jobbigt. Men man lär sej väl något av detta också.
Ute är det fortfarande sensommar. Även om bladen på min magnolia börjat bli lite oranga.