Ikväll bär det av till Stockholm. Är i stort behov av att bara få ta det lugnt, tänka på mej själv, koppla bort jobb, barn med mera. Det är jobbigt att leva med tonåringar. Dom är aldrig nöjda om man så vänder ut och in på sej själv. Igår klagade S på att vi aldrig äter ihop och pratar med varandra. Vad kan det bero på? Kanske att hon är borta 3-4 kvällar i veckan på antingen jobb, träning eller något annat. Vem skulle inte önska att man åt god lagad mat ihop varje kväll och sitter med levande ljus och diskuterar livet?
Kanske är det sista gången på länge jag åker upp till Stockholm. Hade ingen tur i sommar när lägenheten lottades ut och kommer jag in på min utbildning så lär det varken bli tid eller råd framöver.