Är trött och nere idag. Antagligen för att jag sov så himla illa i natt. J var hos en kompis ute på Lister. Jag vaknade vid 12 och han hade inte kommit hem, jag blev orolig, det är ju skoldag idag. Det dumma var att han inte hade mobilen med sej, jag kunde inte tel nr till kompisen, jag jagade upp mej och ringde till sist till en annan kompis åt honom. Han kunde inte heller tel nr men kunde via msn få kontakt med J så småningom. Han ringde tillbaka till mej och sa att J skulle köra hem. Snälla M... det var så gulligt av honom, men det känns inte bra att behöva ringa mitt i natten hem till andra människor för att man är orolig. Måste ställa krav på J, har han inte mobil med sej måste jag ha ett telefonnummer att ringa.
Känns lite konstigt ibland när man hör alla planer här på jobbet, men det är skönt samtidigt att veta att jag ska vara härifrån ett år, hoppas det ordnar sej efteråt också så att jag inte behöver återgå till det jag gör idag.
Sen tynger mej ovänskapen med min bror. Kunde jag gjort annorlunda? Ska man stå ut med vad som helst för att det är min enda släkting? Varför ska det behöva bli så här?