Nu känns det nattsvart. Orkar inte gå in på detaljer, men ett bakslag. Får försöka lösa det hela, men det känns f-n. Var finns det mänskliga perspektivet? 27 år och med en sjukskrivning bakom mej som jag lyckades komma ur mycket tack vare att jag hittade något annat jag ville göra. Ska jag nu hoppa av det och gå tillbaka helt omotiverad och less? Nej det vill jag inte.