Min lilla Svea finns inte mer. Hon fick somna in idag. Herregud vad man kan sakna en katt. Men hon var inte vilken katt som helst, hon var så speciell, i nästan sex år fick vi ha henne. Hon var sju när jag fick henne och det var då mitt intresse för perser-katter startade. Hon älskade mej över allt annat, kom alltid och mötte mej när jag kom hem, gick efter mej, sov jämte mej. Och så pratade hon. Vi har fått sex fina år tillsammans och man får vara tacksam över att vi fick ha henne så länge. Men vad tomt det är. Jag tyckte hon piggnade till de sista dagarna, kom och mötte mej när jag kom hem trots att hon var så sjuk. Lilla goa Svea, vad vi saknar dej.