Saknad

Jag saknar mina barn. S får jag träffa om tre veckor då vi är bjudna på barndop, eller namngivning är kanske mer rätt att säga. J får jag träffa om mindre än två månader. Men det känns konstigt att dom är så långt iväg, även om Stockholm är närmare än Japan. S pratar jag ju i telefon med flera gånger i veckan, J inte särskilt ofta. Vi har inte skypat på länge, när han är ledig på helgerna jobbar jag ju för det mesta.
Fick frågan om jobb i Lund i butiken på lördag igen, jag kan ju inte för jag jobbar ju här i stan. Men jag är glad för att hon frågar mig. A i Hässleholm fick jag sms ifrån idag där hon tipsar om jobb inom den kedjan, jag har sökt men det är sån oerhörd konkurrens. Men jag är glad för att hon också hör av sig.
E kommer hem i övermorgon från Kreta. Vi har inte hunnit göra så mycket ihop i sommar och hon börjar jobba på tisdag. Alltså jag fattar inte var denna sommaren tagit vägen. Vi var ju i Stockholm ihop men det är allt. Vi får väl försöka göra vår Österlenrunda en helg istället. Nu jobbar jag de kommande fyra dagarna. Åh det känns inte roligt att gå dit, jag hoppas det ordnar upp sig, jag vill inte ha det så här.