Längtan tillbaka

Det är fortfarande väldigt känslosamt att se bilder från Kyoto. Det var en sådan underbar upplevelse och jag önskar av hela mitt hjärta att jag får chans att återvända. Jag träffade en person i helgen som frågade mig om Japan motsvarade mina förväntningar och jag svarade att det överträffade mina förväntningar! Det var så fantastiskt att få landa och jag hade svårt att tro på att jag verkligen var framme dit jag längtat så länge att få åka. Naturligtvis att få träffa J men också att få uppleva detta land. Jag satt med stora ögon och iakttog allt när jag åkte taxi från Osaka till Kyoto och speciellt när jag var framme. Det är svårt att sätta ord på VAD det är som är så speciellt, men dels att se alla japaner, allt ifrån små barn till häftiga ungdomar, människor i min egen ålder och till väldigt mycket äldre personer. Första dagarna stirrade jag väldigt på de som gick i kimono, de var så vackra, alltifrån unga tjejer till äldre damer. Speciellt i de gamla kvarteren var det massor av kimonoklädda kvinnor, jag såg även en tjej som var helt vitsminkad i ansiktet och hade kimono. J berättade om geishor, att om man har tur kan man få se dom kvällstid i de gamla kvarteren, jag såg tyvärr aldrig någon. Just att gå i de gamla kvarteren var också härligt, jag hade en runda som jag gillade jättemycket att gå, först genom de ultramoderna gatorna med alla häftiga lyxiga butiker, sen kom man till ett ställe där man gick på en bro över en stor flod och sen var det de äldre kvarteren och man kom sen fram till olika fantastiska tempel, den promenaden gjorde vi flera gånger. Det var även fantastiskt de två dagarna jag tillbringade ensam för jag var så himla glad att jag gett mig dit och stolt över att själv gå omkring där och hitta via en karta. Jag besökte det fantastiska Nijo Castle och där var det massor av skolklasser också. Alla klädda i skoluniform och väldigt disciplinerade. Det var varmt och soligt väder och jag gick med gapande mun omkring och sög i mig allt och känslan när jag kom fram till det här lilla stället med förfriskningar och fick se när människor satt runt låga bord och det var alldeles tyst och lugnt. Det var liksom de kontrasterna hela tiden, det moderna med högt tempo, mycket människor och trafik mot att gå in i ett tempel eller helgedom, förflyttas flera hundra år tillbaka i tiden, känna historiens vingslag och tystnaden, vördnaden. Det var så storslaget och jag bara längtar efter att få uppleva det igen.