Torsdag

Nu räknar jag ner igen, fyra stängningar, två öppningar och så tre timmar på lördag kvar innan jag är ledig igen. Känns som man bara längtar och inte försöker njuta av dessa dagarna. Men jag känner mig trött, åtta dagar på raken är heller ingen hit, går på min sjätte dag idag. Man tappar liksom energin när man har så många dagar på sträck och man måste verkligen vara på topp hela tiden när man har med kunder att göra. Igår skickade jag ett sms till E att jag var så himla trött på att jobba och hellre ville sitta på min balkong och dricka kaffe, hon tyckte jag skulle stå ut... det går så fort och jag har nåt att se fram emot. Och det jag ser fram emot nu är såklart helgen i Stockholm, som är om två veckor. Synd att S inte är hemma bara, hon åker en vecka till Kroatien, men jag förstår att hon behöver komma iväg och det är inte lätt att få ihop semester så att man ska hinna allt. Men hon kommer ner första helgen i augusti så då hinner vi träffas. Har en stor saknad och längtan efter mina barn nu. J vet jag inte när jag får träffa nästa gång. Han har inga direkta planer på att komma hem till Sverige. Och jag vet inte om jag någonsin kommer till Japan igen. Jag är stolt och glad att mina barn lever sina liv och är ambitiösa och duktiga. Men det känns som en fysisk längtan efter att få träffa dom. Det kan jag inte förneka.