Wednesday, November 21, 2018

Onsdag

Jag är stolt över mina barn och att dom har ambitioner i sina liv, men jag saknar också dom mycket. Av förklarliga skäl träffas vi inte så ofta. Eftersom J bor i Japan är det ju ganska naturligt, men det är inte alltid lätt att få ihop det trots att lilla S bor med sin familj i Sverige. Det är ändå 60 mil till Stockholm och man ska få ihop allt med ledighet, tågbiljetter osv. Vi kommer inte att fira julen ihop, möjligtvis någon av mellandagarna. Det är bara att acceptera. Som tur är får jag hela tiden bilder och filmer på Dante och kan följa hans utveckling. Men visst känns det i mamma/mormorhjärtat att man inte träffas så ofta. Jag lever mitt liv här i Skåne med mina katter. Som dessutom börjar bli gamla och då följer det bekymmer med det. Jag ska inte ha fler djur när jag inte har Zelda och Tilda längre. Om jag klarar det, att inte skaffa något mer. För dom ger ju så mycket kärlek.
På jobbet känns det lite lugnare, många timanställda har fått utbildning och jobbar för fullt. Ledningen sökte fler som kunde tänka sig att ha beredskap, det betyder att man har ansvar en vecka för allt utanför kontorstid, tar emot emot sjukanmälningar, ser till att det är bemannat och har ansvar vid t ex teknikstrul faktiskt även nattetid. Jag anmälde mitt intresse, det utgår någon ersättning och kompensation med ledighet. Förra veckan återkom en av cheferna och berättade att många anmält sitt intresse men att jag skulle få bli en av dom som ska ha beredskapen i fortsättningen, vi är fyra kvinnor som blivit utvalda. Bara det... att dom valt fyra kvinnor gjorde mig glad. Det finns ett antal som redan har beredskap så vi blir totalt 11 stycken. Roligt att känna att man får lön för att man är flitig och ställer upp.

6 comments:

znogge said...

Grattis till att du blev utvald! Något säger mig att du är helt rätt person för det. Bra att ni kompenseras för arbetet för det borde vara en självklarhet när man gör det där extra.

Visst ska vi vara stolta över våra barn när de lyckas men var de väljer att bosätta sig varken kan eller ska vi rå över. Men visst är det en fördel att ha dem på nära håll. Just att lilla S finns så nära betyder mycket. Jag kommer ihåg hur det var när sonen bodde i Brasilien men även till Stockholm är det en bit så det blir inte att man ses spontant tyvärr. Men till julen kommer han ner.

Kram

ime said...

Tack 🙂 vad snäll du är.
Nej exakt, man ska inte råda över var barnen bosätter sig. Man ska vara glad över att de förverkligar drömmar. Roligt för er att sonen kommer ner till jul!
Kram

ibod11 - Ingrid said...

Det är klart att du saknar dina barn. Hur stolt man än är så är det ändå svårt att inte kunna träffas så ofta man vill.
Att leva utan djur, när man är van vid att ha dem, är väldigt tomt men man får också en väldig frihet. Jag saknar fortfarande både Kasper och Nalle men njuter ändå av att kunna göra som jag vill.
Jättekul att du blev utvald. Ännu en gång får du bevis på att du är uppskattad :D Lite extra lön är ju inte heller helt fel :D Grattis!
Kram

ime said...

Ja jag förstår friheten när man inte har djur, det är lite dubbelt det där för det är så underbart att mötas av två som blir jätteglada när man kommer hem.
Tack snälla du 🙂
Kram

Från Glam till Damm said...

Hej, Vad härligt att bli så uppskattad på jobbet. Grattis! Ja, det där med att vara långt från barn och barnbarn låter inte som någon höjdare precis, men djur är ett enormt sällskap. Trots det skall jag nog heller inte skaffa några fler djur den dagen då Lando är borta eftersom man faktiskt sitter fast och det är svårt att åka bort. Kramen och ha en fin eftermiddag! Anneli

ime said...

Tack snälla du 😊
Javisst är djur ett enormt sällskap. Jag känner mig aldrig ensam.
Kram och detsamma till dig