Thursday, February 08, 2018

Hur mitt liv var förut

Läste lite i min blogg om mitt liv för sådär 10-11 år sen. Herregud vilket annorlunda liv jag levde. Ensamstående, jobbade heltid, hus, trädgård. Hade allt ansvar över barnen ensam, de bodde hos mig och jag stod för allt när det gällde deras fritidsintressen, jag fick köra dom överallt. Hade ett stressigt jobb tre mil iväg, skötte huset själv med allt vad det innebar, saker som går sönder, behöver underhållas och en trädgård. Trädgården var väl det jag la minst tid på, gräsklippning på sin höjd. Det var minst sagt ett mer aktivt liv men också mycket mer stress. Jag valde att bo kvar i huset med barnen och det ångrar jag inte en sekund, det var livskvalitet även om det var tufft. Jag föreslog att barnen skulle bo helt och hållet hos mig eftersom det fungerade så dåligt när dom skulle vara hos sin pappa. Han hade inte tid. Det blev lugnare och mer harmoniskt för dom och jag fick även bra feedback från barnens skola. Nu kan jag ju undra hur jag orkade. Men man gör det. Hade pojkvän någon period, men ofta hade jag det så hektiskt så när jag kom hem till någon kunde jag krascha i en soffa. Jobbet innebar också mycket press och kundresor, jag har varit på många häftiga ställen men de sista åren hoppade jag över resorna, jag orkade helt enkelt inte. Jag tjänade mer pengar och kunde göra mer. Nu bor jag bekvämt med min lägenhet och bra läge, jobbar just nu alldeles för lite, går till mitt jobb och det är ju skönt. Men snart blir det förändring, jag kommer att jobba mer, pendla tre mil igen. Men förhoppningsvis går det bra, jag kommer att kunna göra mer på fritiden, som visserligen blir mindre fritid, men man kan inte jobba så här lite som jag gör nu. Ja livet kan verkligen vara annorlunda. Det jag saknar såklart är mina föräldrar, jag hade ändå min mamma kvar till för tre och ett halvt år sen, men de sista sju åren var hon tyvärr inte med, hon drabbades av demens.

4 comments:

ibod11 - Ingrid said...

Det finns både för- och nackdelar med förr och nu. Jag förstår att du är glad för att du hade kvar huset och att dina barn fick växa upp där. Det måste ha varit slitigt många gånger men nu efteråt kan du med stolthet konstatera att du klarade det, och av egen kraft :D Väldigt bra gjort!
Det liv du lever nu är nog ganska bekvämt och bra på många sätt men det är klart att lite större inkomst kanske kan förgylla tillvaron ännu mer. Kanske är det ännu viktigare att du får ett jobb som du förhoppningsvis ska trivas bra med :)
Kram

ime said...

Ja jag är glad att jag hade huset kvar, både för min egen skull och barnens. Jag hoppas också det blir bra med nya jobbet.
Kram

znogge said...

Livet ser verkligen olika ut under vissa perioder. Kan tänka mig att det var fullt upp för dig den tiden men jag tror det var skönt för er att kunna bo kvar i huset. Men du klarade det! Hoppas att du ska trivas bra på ditt nya arbete och att arbetstiden blir lagom.

Kram

ime said...

Ja jag hoppas också jag kommer att trivas. Arbetstiden blir oregelbunden men jag har inget emot att jobba helger ibland och vara ledig någon veckodag.
Kram