Lite ledsen idag. Å har slutat. Hennes plats mitt emot mej är tom. Hon har varit en så färgstark person, ibland på både gott och ont. Men vi har kommit bra överens. Så trist när människor försvinner ur ens liv. Visst, vi ska hålla kontakten, men... det gäller ju verkligen att man anstränger sej då. Inte bara säger det, utan verkligen hälsar på och hör av sej. Och det är ju inte min starka sida, det erkänner jag direkt. Nu är det fyra personer som slutat de senaste åren som stått mej nära. Kanske dags att börja fundera själv. Jag vet ju att jag vill göra något mer i mitt liv, inte sitta här tills jag får pension. Ca tre år tills jag förmodligen inte har några barn som bor hemma. Då säljer jag huset och flyttar och förverkligar alla mina drömmar. Haha.