Nu ringde jag och frågade en av dom jag menade i ett tidigare inlägg. Önskade gott nytt år och frågade vad hon skulle göra ikväll. Hon vill inte träffa en enda människa. Jaha, vad säger man då? Mår man så dåligt kanske man ska söka någon slags hjälp, inte bara vänta på att det ska gå över. Hon fattade inte heller att jag tog det personligt att hon inte ville träffa mej... hur ska man ta det om INTE personligt?? Jag förstår ju att det inte är riktat mot enbart mej, men har man känt varandra i 45 år och tillbringat så mycket tid tillsammans så måste man ju förstå att jag blir sårad och ledsen över att hon inte söker hjälp utan accepterar att ha det så här. Och att neka att träffas men säga att det går väl bra vilken helg som helst men INTE denna....??!! Hon har varit hos mej på nyår hur många år som helst, då har hon kanske sagt ja till att komma men egentligen inte velat? Och eftersom jag inget sagt i år så slipper hon komma. Ja, jag är förundrad över detta och att en normalintelligent människa kan låta det fortgå och inte inse att man behöver hjälp.